De hade redan innan sabbaten köpt dessa kryddor som de tänkte använda för balsamering; men sabbaten kom emellan vilket gjorde att de måste vara stilla. Luk 23:56 Matt 28:1, Luk 24:1, Joh 20:1

Av dessa kvinnor anlände Maria Magdalena till graven mycket tidigt i gryningen, Matt 28:1, och de andra vid soluppgången.

Den stora sten som bekymrat dem var bortrullad redan innan de kom fram. På samma sätt blir många orsaker till bekymmer och oro undanröjda för Jesu vänner innan de hunnit få några problem med dem. Men på dessa kvinnor väntade en ännu större orsak till glädje: Jesus hade uppstått!

En ängel i gestalt av en ung man. Att Lukas berättar om två änglar, Luk 24:4, är ingen motsägelse av Matteus och Markus, se Matt 28:5-6. Matt 28:2, Joh 20:12

Matt 28:5, Luk 24:5

Att Petrus omnämns särskilt och fick en särskild hälsning, måste för denne fallne, sörjande lärjunge varit en obeskrivlig tröst. Så läker Jesus alla sår och lindrar det som svider så snart det inte längre behövs för att vi ska bli ödmjuka, och när istället uppmuntran till frimodighet och förtröstan behövs. Petrus skulle inte tvivla på Jesu kärlek. Han skulle inte tro att han var förskjuten av den uppståndne Frälsaren trots att han förnekat honom. Matt 26:32, Matt 28:10, Mark 14:28, Apg 1:3, Apg 13:31, 1 Kor 15:5

De talade inte med någon om sin häpnad och glädje, utan skyndade till lärjungarna med det glada budskapet. Matt 28:8, Luk 24:9, Joh 20:18

Se Joh 20:14-16 Joh 20:14, Joh 20:16, Luk 8:2

Om dessa två berättar Lukas utförligt, se Luk 24:13-35 Luk 24:13

De elva apostlarna hörde av dessa två lärjungar att Jesus var uppstånden, och att han hade uppenbarat sig för Simon, (Luk 24:34), med de var inte i stånd till att sätta full tro varken till det som Simon sagt, eller det kvinnorna berättat, v.11, och inte heller till det som dessa två lärjungar nu sade. Apostlarna var på inget sätt lättpåverkade, de trodde inte på uppståndelsen förrän de såg sin Frälsare med egna ögon. Inte heller kan någon annan människa komma till en rätt tro på uppståndelsen förrän Jesus själv liksom uppenbarar sig, genom att öppna trons öga hos den själ som brinner av längtan. Luk 24:31

Detta skedde på uppståndelsedagens kväll. Se Luk 24:36, Joh 20:19 Luk 24:36, Joh 20:19, 1 Kor 15:7

Jesus uttalade detta viktiga uppdrag vid tre specifika tillfällen för att det var så viktigt, och gav dem liksom en trefaldig invigning i deras stora ämbete: först på uppståndelsedagens kväll, se Joh 20:21. Luk 24:47-48, sedan när han uppenbarade sig för dem på berget i Galileen, Matt 28:16-20, och därefter innan han for upp till himlen, Apg 1:2. Här gör evangelisten Markus en sammanfattning av allt detta. Matt 28:19, Joh 15:16

Det är alltså otron som är grunden till att man blir fördömd. Den som vill omvända sg och tro på Guds Son, får syndernas förlåtelse och blir frälst. Dopet är nödvändigt för salighet för var och en som har möjlighet att ta del av det. De som utan att själva kunna rå för det gått miste om dopet, behöver därför inte gå miste om den frälsande nåden i Kristus. Joh 3:18, Joh 3:36, Joh 12:48

Även om gåvan att utföra underverk nu är ganska sällsynt i Kristi kyrka, så har ändå den sanna tron en underbar kraft. I alla tider ges ofta underbara bönesvar, och Herrens arm är inte för kort. Han Ande har inte vikit bort från hans församling. ”Ta ormar i händerna”, se Apg 28:35. Det största av alla under, de andliga undren, sker fortfarande. Människor blir omvända genom att evangeliet predikas; djävulen mister den ena själen efter den andra som tidigare var i hans våld; de befriade människorna börjar tala ett nytt tungomål, de börjar att med bön och lovsång tala med Gud, vilket de tidigare inte kunde. Syndalustarnas ormar drivs ut ur deras hjrätan, den giftiga ande som de tvingats insupa i en mängd frestelser omgivna av en syndig värld, kan inte skada dem så länge de förser sig med läkemedel hos Herren. Genom bön och förbön, genom trons och kärlekens makt bidrar de till varandras helande, se Jak 5:13-20. Alla dessa underbara gåvor är alla kvar i församlingen. Apostlarna och de första kristna kunde också i en annan bemärkelse tala i nya tungor, se 1 Kor 12:10, 14. Apostlarna kunde uppväcka döda, bota sjuka, driva ut orena andar o.s.v. Denna makt är ännu kvar i deras ord, och genom detta ord ska allt ont övervinnas och elimineras. Luk 10:17, Apg 5:16, Apg 8:7, Apg 16:18, Apg 2:4, Apg 10:46, Apg 19:6, 1 Kor 12:10, 1 Kor 12:28, Luk 10:19, Apg 28:3, Apg 28:8

Både på uppståndelsens dag och vid alla andra tillfällen när Jesus uppenbarade sig för sina lärjungar, talade han med dem, se Luk 24 och Joh 20 och 21. Jesus Kristus vår Herre är nu upphöjd på Guds högra sida i gudomligt majestät och härlighet, också hans mänskliga natur. Han regerar i det rike som Fadern har överlämnat åt sin Son, Dan 7:9-14, och som ska pågå ända tills alla som vill bli frälsta blivit delaktiga i frälsningens nåd. Ps 110:7, Luk 25:50-51, Apg 1:2, Apg 1:3, Apg 1:9

Detta gjorde apostlarna direkt efter pingstdagen, allteftersom Herrens Ande instruerade dem var Evangelium skulle förkunna, och vid vilka tillfällen de skulle använda den undergörande gåvan. Kristi kyrka har alltså Herrens befallning och apostlarnas exempel, som förbinder den till en uthållig verksamhet i kärleken där den gör medmänniskorna delaktiga av Evangeliets välsignelser, till dess Herrens namn blir förhärligat bland hedningarna, från solens uppgång till dess att den går ner. Mal 1:11. Slut på Markusevangeliet. Apg 14:3, Hebr 2:4