Mark 14 | Bibelkommentarer.se

Markusevangeliet 14

¹Det var nu två dagar kvar till påsken och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att gripa Jesus med list och döda honom. ²Men de sade: "Inte under högtiden, då kan det bli upplopp bland folket."

En kvinna smörjer Jesus

³När Jesus var i Betania och låg till bords i Simon den spetälskes hus, kom det en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt upp flaskan och hällde ut oljan över hans huvud. ⁴Några blev upprörda och sade till varandra: "Varför detta slöseri med oljan? ⁵Den kunde man ha sålt för mer än tre hundra denarer och gett till de fattiga." Och de grälade på henne.

⁶Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför besvärar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. ⁷De fattiga har ni alltid hos er, och ni kan göra gott mot dem när ni vill. Men mig har ni inte alltid. ⁸Hon har gjort vad hon kunde, hon har i förväg smort min kropp för begravningen. ⁹Jag säger er sanningen: Överallt i hela världen där evangeliet förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."

Judas förråder Jesus

¹⁰Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick bort till översteprästerna för att utlämna Jesus åt dem. ¹¹När de hörde det, blev de glada och lovade att ge honom pengar. Sedan sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda honom.

Den sista påskmåltiden

¹²På första dagen i det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, frågade hans lärjungar honom: "Vart vill du att vi ska gå och göra i ordning så att du kan äta påskalammet?" ¹³Då sände han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: "Gå in i staden. Där ska ni mötas av en man som bär en vattenkruka. Följ honom. ¹⁴Där han går in ska ni säga till husets ägare: Mästaren frågar: Var är mitt gästrum där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar? ¹⁵Då ska han visa er en stor sal på övervåningen som står inredd och färdig. Gör i ordning för oss där." ¹⁶Lärjungarna gick och kom in i staden, och de fann att det var som Jesus hade sagt. Och de gjorde i ordning påskalammet.

¹⁷När det blev kväll kom Jesus dit med de tolv. ¹⁸Medan de låg till bords och åt, sade Jesus: "Jag säger er sanningen: En av er kommer att förråda mig, en som äter med mig." ¹⁹Då blev de bedrövade och frågade honom en efter en: "Det är väl inte jag?" ²⁰Jesus svarade dem: "Det är en av de tolv, den som doppar i skålen tillsammans med mig. ²¹Människosonen går bort som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född."

Den första nattvarden

²²Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Ta detta, det är min kropp." ²³Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. ²⁴Och han sade till dem: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många. ²⁵Jag säger er sanningen: Jag ska inte dricka av vinstockens frukt förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike."

²⁶När de sedan hade sjungit lovsången, gick de ut till Olivberget.

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

²⁷Jesus sade till dem: "Ni kommer alla att överge mig. Det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren ska skingras. ²⁸Men när jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen."

²⁹Då sade Petrus till honom: "Även om alla andra överger dig, så ska jag inte göra det." ³⁰Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Just denna natt, innan tuppen gal två gånger, kommer du att tre gånger förneka mig." ³¹Men Petrus försäkrade ännu ivrigare: "Även om jag måste dö med dig kommer jag aldrig att förneka dig!" Samma sak sade alla de andra också.

Jesus i Getsemane

³²De kom till en plats som kallas Getsemane. Jesus sade till sina lärjungar: "Sätt er här medan jag ber." ³³Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och han greps av bävan och ångest ³⁴och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka."

³⁵Han gick lite längre fram och föll ner på marken och bad att om möjligt få bli förskonad från denna stund. ³⁶Han sade: "Abba, Far! Allt är möjligt för dig. Ta den här bägaren ifrån mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."

³⁷När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte vaka en enda timme? ³⁸Vaka och be att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." ³⁹Han gick bort igen och bad med samma ord.

⁴⁰När han kom tillbaka fann han återigen att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom.

⁴¹Sedan kom han tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Sover ni än och vilar er? Det räcker, stunden har kommit. Nu överlämnas Människosonen i syndarnas händer. ⁴²Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här."

Jesus fängslas

⁴³Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste. ⁴⁴Förrädaren hade avtalat ett tecken med dem och sagt: "Den jag kysser är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning." ⁴⁵När Judas kom, gick han genast fram till Jesus och sade: "Rabbi!" och kysste honom. ⁴⁶Då grep de Jesus och höll fast honom.

⁴⁷Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. ⁴⁸Och Jesus sade till dem: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. ⁴⁹Jag har varit hos er i templet varje dag och undervisat utan att ni grep mig. Men Skrifterna skulle uppfyllas." ⁵⁰Då övergav alla honom och flydde.

⁵¹En ung man, klädd i ett linneskynke över bara kroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i, ⁵²men han lämnade linneskynket kvar och flydde därifrån naken.

Jesus inför Stora rådet

⁵³De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda. ⁵⁴Petrus följde efter Jesus på avstånd ända in på översteprästens gård. Där satt han sedan bland rättstjänarna och värmde sig vid elden.

⁵⁵Översteprästerna och hela Stora rådet försökte få fram ett vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget. ⁵⁶Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens. ⁵⁷Då trädde några fram och vittnade falskt mot honom och sade: ⁵⁸"Vi har hört honom säga: Jag ska riva ner det här templet som är gjort av människohand, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort av människohand." ⁵⁹Men inte heller denna gång stämde deras vittnesmål överens.

⁶⁰Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: "Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?" ⁶¹Men Jesus var tyst och svarade inte. Återigen frågade översteprästen honom: "Är du Messias, den Välsignades son?" ⁶²Jesus svarade: "Jag Är. Och ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln."

⁶³Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Behöver vi några fler vittnen? ⁶⁴Ni har hört hädelsen! Vad anser ni?" Alla dömde honom skyldig till döden. ⁶⁵Några började spotta på honom, täckte över hans ansikte och slog honom med knytnävarna och sade: "Profetera!" Och rättstjänarna tog emot honom med slag i ansiktet.

Petrus förnekar Jesus

⁶⁶Medan Petrus var nere på gården kom en av översteprästens tjänsteflickor dit. ⁶⁷När hon fick se Petrus där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: "Du var också med den där Jesus från Nasaret." ⁶⁸Men han nekade: "Jag vet inte vad du pratar om, jag förstår inte." Han gick ut på yttergården. Då gol tuppen.

⁶⁹Tjänsteflickan såg honom och sade igen till dem som stod där: "Han är en av dem." ⁷⁰Men Petrus nekade igen. Strax därefter sade de som stod där återigen till Petrus: "Visst är du en av dem. Du är ju galilé!" ⁷¹Men han började förbanna och svära: "Jag känner inte den där mannen som ni talar om!" ⁷²Och strax gol tuppen för andra gången.

Då kom Petrus ihåg orden som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen gal två gånger ska du tre gånger förneka mig." Och han brast i gråt.