1När Bileam såg att det behagade Herren att välsigna Israel, gick han inte som förut bort och såg efter spåtecken, utan vände sig mot öknen. 2Och när Bileam höjde blicken, såg han Israel i sina läger efter sina stammar. Och Guds Ande kom över honom. 3Då framförde han detta budskap:”Så säger Bileam, Beors son,så säger mannen med det slutna ögat, 4så säger han som hör Guds ord,han som skådar syner från den Allsmäktige,han som faller ner och får sina ögon öppnade. 5Hur sköna är inte dina tält, o Jakob,dina boningar, o Israel! 6Likt dalar utbreder de sig,likt trädgårdar vid en ström,likt aloeträd planterade av Herren,likt cedrar vid vatten. 7Vatten flödar ur hans ämbar,hans sådd blir rikligen vattnad.Större än Agag ska hans kung vara,upphöjt är hans kungadöme. 8Gud förde honom ut ur Egypten.Hans styrka är som vildoxens.Han ska sluka hednafolken, hans fiender.Han ska krossa deras ben,med sina pilar genomborra dem. 9Han har lagt sig ner, han vilar som ett lejon,som en lejonhona, vem vågar oroa honom?Välsignad är den som välsignar dig,förbannad är den som förbannar dig!” 10Då upptändes Balaks vrede mot Bileam, och han slog ihop händerna. Han sade till Bileam: ”Jag kallade hit dig för att förbanna mina fiender, men se, du har välsignat dem rikligt tre gånger. 11Ge dig nu av hem igen! Jag sade att jag skulle visa dig stor ära, men se, Herren har hindrat att du skulle bli ärad.” 12Bileam svarade Balak: ”Sade jag inte till sändebuden som du skickade till mig: 13Även om Balak skulle ge mig så mycket silver och guld som ryms i hans palats, kan jag ändå inte överträda Herrens befallning av egen vilja i vare sig gott eller ont. Vad Herren säger, det måste jag tala.
