1Ve de trygga på Sion,de självsäkra på Samarias berg,de förnämsta i det främsta folketsom Israels hus vänder sig till! 2Dra bort till Kalne och se efter,gå därifrån till Stora Hamatoch sedan ner till filisteernas Gat.Är de bättre än rikena här,eller är deras områdestörre än ert område? 3Ni skjuter ifrån er den onda dagenmen låter våldet härska hos er. 4Ni vilar på divaner av elfenbenoch latar er på era bäddar.Ni äter lamm ur hjordenoch kalvar från gödstallet. 5Ni skrålar till harpans ljudoch tänker ut nya musikinstrumentsom David. 6Ni dricker vin ur stora skålar och smörjer er med de finaste oljorna,men bekymrar er inte om Josefs skada. 7Därför ska de nu vara förstatt föras bort i fångenskap.Då är det slut med skråletfrån dem som latade sig. 8Herren Gud har svurit vid sig själv,säger Herren Gud Sebaot:Jag avskyr Jakobs stolthetoch hatar hans borgar.Jag ska utlämna stadenmed allt som finns i den. 9Och det ska ske att om tio män lämnas kvar i samma hus, ska de alla dö. 10När en släkting och likbrännare vill ta ut benen ur huset och ropar till den som är inne i huset: ”Har du någon mer där?” och han svarar: ”Ingen”, så ska han säga: ”Tyst! Herrens namn får inte nämnas.” 11För se, på Herrens befallningska det stora huset slås i styckenoch det lilla huset i spillror. 12Springer hästar på klipporeller plöjer man där med oxar?Men ni har förvandlat rätten till giftoch rättfärdighetens frukt till malört. 13Ni gläder er över Lo-Debar och säger:”Har vi inte intagit Karnajim med vår egen kraft?” 14För se, ni av Israels hus, jag ska uppväcka ett folk mot er, säger Herren Gud Sebaot. Och de ska ansätta er från infartsvägen mot Hamat ända till Arabasänkan.
