1Blås i basun på Sion,låt larmet ljudapå mitt heliga bergså att alla som bor i landet darrar,för Herrens dag kommer,den är nära, 2en dag av mörker och töcken,en dag av moln och dimma.Som gryningenbreder ut sig över bergenkommer ett stort och mäktigt folk,vars like inte har funnitsoch aldrig ska uppstå igenunder kommande släkten. 3Framför dem går en förtärande eld,bakom dem en brännande låga.Landet framför demvar som Edens lustgård,bakom dem är öde öken.Ingen kommer undan dem. 4De liknar hästar,de rusar fram som stridshästar. 5De spränger framöver bergens topparmed ett muller som av vagnar,med ett dån som när eldens lågorförtär strå,som ett mäktigt folk,ordnat till strid. 6Framför dem grips folken av skräck,alla ansikten bleknar. 7Som hjältar jagar de fram,som stridsmän stiger de upppå murarna.Var och en går sin väg rakt fram,ingen viker av från sin bana. 8Den ene tränger inte den andre,var och en går sitt givna spår.Mitt igenom vapnen störtar de framutan att hejdas. 9De stormar in i staden,rusar fram på murarna,klättrar upp på husen,går in genom fönstrensom tjuvar. 10Inför dem darrar jorden,himlen bävar,solen och månen förmörkasoch stjärnorna mister sitt sken. 11Herren låter sin röst hörasframför sin här.Mycket stor är hans armé,stark är den som utförhans order,för Herrens dag är storoch mycket skrämmande.Vem kan uthärda den?
