1Så mörka molnHerren i sin vredehar täckt dottern Sion med!Han kastade Israels härlighetfrån himlen ner till jorden,han tänkte inte på sin fotpall på sin vredes dag.ב Beth 2Utan att skona har Herren fördärvatJakobs alla boningar.I sin vrede rev handottern Judas fästningaroch slog dem till marken,han orenade riket och dess furstar.ג Gimel 3I vredens hetta högg han avIsraels alla horn.Han drog undan sin högra handnär fienden kom,och brann i Jakoblikt en flammande eldsom förtär allt runt omkring.ד Daleth 4Han spände sin båge som en fiende,stod redo med sin högra handsom en ovän,och dödade alltsom var ljuvligt för ögat.Över dottern Sions hyddaöste han sin vrede som eld.ה He 5Herren var som en fiende.Han fördärvade Israel,han fördärvade alla dess borgar,han förstörde dess fästningar.Han hopade sorg på sorgöver dottern Juda.ו Waw 6Han skövlade sin boningsom en trädgård,han förstörde sin mötesplats.Herren lät högtid och sabbatfalla i glömska i Sion,i sin brinnande vredeförkastade han kung och präst.ז Zajin 7Herren förkastade sitt altare,han övergav sin helgedom.Murarna runt hennes palatsgav han i fienders hand,de ropade högt i Herrens hussom på en högtidsdag.ח Heth 8Herren beslöt att förstöradottern Sions murar,han spände ut mätsnöretoch drog inte undan sin handfrån skövlingen.Han sände sorg över vallar och murar,allt ligger nu förstört.ט Teth 9Hennes portar sjönk ner i jorden,han knäckte och krossadehennes bommar.Hennes kung och furstarbor bland hednafolken,ingen undervisning gesoch hennes profeter får ingen synfrån Herren.י Jod 10Dottern Sions äldstesitter stumma på marken,de kastar stoft över sitt huvudoch klär sig i säcktyg.Jerusalems jungfrursänker sina huvuden mot jorden.כ Kaf 11Mina ögon förtärs av gråt,det jäser i mitt inre,min lever rinner ut på jorden,för dottern mitt folk går under,barn och spädbarn förgåspå stadens gator.ל Lamed 12De ropar till sina mödrar:”Var finns bröd och vin?”De tynar bort som slagnapå stadens gator,de ger upp andani sina mödrars famn.מ Mem 13Vad ska jag säga dig,vad ska jag likna dig med,du dotter Jerusalem?Vad ska jag jämföra dig medför att trösta dig,du jungfru dotter Sion?Din skada är ju stor som havet,vem kan hela dig?נ Nun 14Dina profeters synervar falska och dåraktiga,de visade dig inte din skuldför att vända bort din fångenskap.De budskap de förkunnade för digvar falska och förföriska.ס Samek 15Alla som går vägen förbislår ihop sina händer och hånar dig,de visslar och skakar på huvudetåt dottern Jerusalem:”Är detta den stad som kalladesskönhetens krona,hela jordens fröjd?”פ Pe 16Alla dina fiender spärrar uppsin mun mot dig,de visslar och gnisslar tänderoch säger: ”Vi har slukat henne!Detta är dagen vi väntat på.Vi fick uppleva den,vi fick se den!”ע Ajin 17Herren har gjort vad han bestämt,han har uppfyllt sitt ordsom han uttalat för länge sedan.Han har rivit utan att skona,han har låtit fiendentriumfera över digoch upphöjt dina motståndares horn.צ Tsade 18Deras hjärtan ropar till Herren.Du dotter Sions mur,låt tårarna rinna som en bäckbåde dag och natt.Ge dig ingen ro,unna inte ditt öga någon vila.ק Qof 19Stig upp, ropa högt i nattennär nattväkterna börjar.Utgjut ditt hjärta som vatteninför Herrens ansikte,lyft dina händer till honomför dina barns livsom tynar bort av hungeri alla gathörn.ר Resh 20Se, Herre, och tänk påvem du gjort så emot.Ska kvinnor äta sin livsfrukt,barnen de burit i sin famn?Ska präster och profeter dödasi Herrens helgedom?ש Shin 21På marken, på gatornaligger unga och gamla.Mina jungfrur och unga mänhar fallit för svärd,du har dödat på din vredes dag,slaktat utan att skona.ת Taw 22Som till högtidsdag bjöd du inskräck från alla håll.På Herrens vredes dagvar det ingen som kom undaneller överlevde.Dem som jag buriti famnen och fostrathar min fiende förgjort.

