1Herrens ord kom till mig. Han sade: 2Gå och predika för Jerusalem och säg: Så säger Herren :Jag minns din ungdoms hängivenhet,hur du älskade migunder din brudtidoch följde mig i öknen,i landet där man inte sår. 3Israel var heligt för Herren,den första frukten av hans skörd.Alla som äter av dendrar på sig skuld,olycka drabbar dem,säger Herren. 4Hör Herrens ord,ni av Jakobs hus,ni alla släkter av Israels hus. 5Så säger Herren :Vad fann era fäder för fel hos mig,eftersom de gick bort ifrån migoch följde värdelösa avgudaroch själva blev värdelösa? 6De frågade inte: ”Var är Herren,han som förde oss uppur Egyptens land,han som ledde oss i öknen,det öde och oländiga landet,torkans och dödsskuggans land,landet där ingen färdasoch där ingen människa bor?” 7Jag förde er in i det bördiga landetoch ni fick äta dess fruktoch dess goda.Men när ni hade kommit dit,orenade ni mitt landoch gjorde min arvedel avskyvärd. 8Prästerna frågade inte:”Var är Herren ?”De som hade hand om lagenkände mig inte,och herdarna var trolösamot mig.Profeterna profeterade i Baals namnoch följde demsom inte kan hjälpa. 9Därför ska jag fortsättagå till rätta med er, säger Herren,och gå till rätta med era barnbarn. 10Dra bort till kitteernas kusteroch se efter,skicka bud till Kedar och undersök,se om något sådant har hänt där: 11Har ett folk någonsinbytt bort sina gudar?Och ändå är de inga gudar.Men mitt folk har bytt bortsin härlighetmot något som inte kan hjälpa. 12Häpna, ni himlar, över detta,rys av stor förfäran, säger Herren, 13för mitt folk har begått en dubbel synd:De har övergett mig,källan med det levande vattnet,och gjort sig usla brunnarsom inte håller vatten. 14Är Israel en träl?Är han född som slav?Varför har han blivit ett byte? 15Lejonen ryter mot honom,man hör dem morra.De gör hans land till en ödemark.Hans städer bränns nerså att ingen kan bo i dem. 16Även Memfis och Tachpanches barnbetar din hjässa kal. 17Men är det inte du självsom vållar dig detta,genom att du övergerHerren din Gudnär han vill leda digpå den rätta vägen? 18Varför vill du till Egyptenför att dricka av Nilens vatten?Och varför vill du till Assyrienför att dricka av flodens vatten? 19Det är din ondska som tuktar digoch ditt avfall som straffar dig.Inse därför och tänk påhur ont och bittert det äratt du överger Herren din Gudoch inte fruktar mig,säger Herren Gud Sebaot. 20Redan för länge sedanbröt jag sönder ditt okoch slet av dina band,men du sade:”Jag vill inte tjäna dig.”På alla höga kullaroch under alla gröna trädlade du dig ner och bedrev otukt. 21Jag hade planterat digsom en ädel vinstock, helt äkta.Hur kunde du då bli en oäkta, främmande vinstock för mig? 22Även om du tvättar dig med sodaoch tar mängder av såpaär ändå din synds fläckarkvar inför mig, säger Herren Gud. 23Hur kan du säga:”Jag har inte orenat mig,jag har inte följt baalerna?”Tänk hur du bar dig åt i dalen,kom ihåg vad du har gjort!Du är som ett ystert kamelstosom löper hit och dit, 24som en vildåsnasom är van vid öknenoch flåsar i sin brunst.Vem kan hålla tillbakahennes begär?Den som söker hennebehöver inte löpa sig trött.Vid parningstiden finner man henne lätt. 25Akta din fotså att du inte tappar skonoch din strupeså att den inte blir törstig.Men du svarar: ”Det är förgäves!Jag älskar främmande gudaroch tänker följa dem.” 26Liksom tjuven står med skamnär han ertappas,så ska Israels hus få skämmasmed sina kungar och furstar,sina präster och profeter, 27de som säger till trästycket:”Du är min far”,och till stenen:”Du har fött mig”.De vänder ryggen mot migoch inte ansiktet.Men i olyckans tid ropar de:”Res dig och rädda oss!” 28Var är då dina gudarsom du gjorde åt dig?Låt dem resa sig!Kan de rädda dig i din olyckas tid?För du, Juda, har lika många gudarsom du har städer! 29Varför går ni till rätta med mig?Ni har alla vänt er bort från mig,säger Herren. 30Förgäves har jag slagit era barn,de lät sig inte tillrättavisas.Likt ett lejon som vållar fördärvhar ert eget svärd slukat era profeter. 31Du släkte, se Herrens ord!Har jag varit en öken för Israeleller ett land av mörker?Varför säger mitt folk: ”Vi är fria,vi kommer inte mer till dig?” 32Inte glömmer en jungfrusina smyckeneller en brud sin utstyrsel?Men mitt folk har i alla tiderglömt mig. 33Hur skickligt går du inte till väganär du söker kärlek!Även de sämsta kvinnorhar du lärt dina vägar. 34På dina mantelflikar finns blodav fattiga som var oskyldiga,de hade inte ertappats vid inbrott. 35Trots allt detta säger du:”Jag är oskyldig.Han är inte arg på mig längre.”Men jag vill gå till rätta med dig,eftersom du säger:”Jag har inte syndat.” 36Varför far du än hit än ditför att ta en annan väg?Du blir besviken på Egyptenliksom du blev besvikenpå Assyrien. 37Också därifrån måste du gå din vägmed händerna på huvudet, för Herren förkastardem som du litar till,du får ingen framgång genom dem.
