Jeremia 17

1Juda synd är skriven
med järnstift,
ristad med diamantspets
på deras hjärtas tavla
och på deras altares horn.
2Som man tänker på sina barn,
så tänker de på sina altaren
och sina asherapålar
vid gröna träd och på höga kullar.
3Mitt berg på fältet,
din rikedom och alla dina skatter
ska jag lämna till plundring
liksom dina offerhöjder,
på grund av synd
i hela ditt land.
4Det är ditt eget fel
att du måste avstå ifrån det arv
som jag har gett dig.
Jag ska låta dig tjäna dina fiender
i ett land som du inte känner,
för ni har tänt min vredes eld,
och den ska brinna för evigt.

Förbannelse och välsignelse

5Så säger Herren :
Förbannad är den
som litar till människor
och söker sin styrka
i det som är kött
och vars hjärta vänder sig bort
från Herren.
6Han är som en torr buske på heden
och får inte se
något gott komma.
Han bor på brända platser i öknen,
på salt jord där ingen bor.
7Men välsignad är den
som litar till Herren
och har Herren till sin trygghet.
8Han är som ett träd
planterat vid vatten
som sträcker sina rötter
till bäcken.
Det fruktar inte om hetta kommer,
dess löv är alltid gröna.
Det oroas inte under torra år,
och det slutar aldrig
att bära frukt.
9Bedrägligare än allt annat är hjärtat,
det är obotligt sjukt.
Vem kan förstå det?
10Jag, Herren, utforskar hjärtat
och prövar njurarna
för att ge åt var och en
efter hans vägar,
efter hans gärningars frukt.
11Lik en rapphöna, som ruvar på ägg
som hon inte har lagt,
är den som oärligt
samlar rikedom.
När halva livet gått
måste han lämna den,
och vid livets slut
ses han som en dåre.
12En härlighetens tron,
en urgammal höjd
är vår helgedoms plats.
13Herren är Israels hopp.
Alla som överger dig
kommer på skam.
De som avfaller från mig
ska bli skrivna på marken.
De har övergett Herren,
källan med det levande vattnet.

Jeremias bön om frälsning

14Hela mig, Herre, så blir jag helad.
Fräls mig, så blir jag frälst,
för du är min lovsång.
15Se, de säger till mig:
”Vad blir det av Herrens ord?
Låt det inträffa!”
16Jag har inte dragit mig undan
från att vara en herde
som följer dig,
och inte längtat efter
fördärvets dag.
Du vet själv att det som kom
över mina läppar
sades inför ditt ansikte.
17Bli inte till skräck för mig!
Du är min tillflykt
på den onda dagen.
18Låt mina förföljare få skämmas,
men låt inte mig
behöva skämmas.
Låt dem bli förskräckta,
men låt inte mig bli förskräckt.
Låt den onda dagen drabba dem
och krossa dem dubbelt upp.

Sabbatsbudet

19Herren sade till mig: Gå och ställ dig i Folkets port där Juda kungar går in och ut, och i Jerusalems alla portar 20och säg till dem: Hör Herrens ord, ni Juda kungar och hela Juda och Jerusalems alla invånare som går in genom dessa portar! 21Så säger Herren : Se till för era själars skull att ni inte bär någon börda på sabbatsdagen eller tar in den genom Jerusalems portar. 22Ni ska inte bära ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen eller göra något annat arbete, utan håll sabbatsdagen helig så som jag har befallt era fäder. 23Men de ville inte höra eller lyssna, utan var hårdnackade så att de inte hörde eller tog emot tillrättavisning.
24Men om ni hör mig, säger Herren, så att ni inte bär in någon börda på sabbaten genom denna stads portar utan håller sabbaten helig och inte gör något arbete på den dagen, 25då ska kungar och furstar som sitter på Davids tron dra in genom denna stads portar med vagnar och hästar, följda av sina furstar, Juda män och Jerusalems invånare. Då ska denna stad vara bebodd för alltid. 26Från Juda städer, från Jerusalems omgivningar, från Benjamins land, från Låglandet, Bergsbygden och Negev ska man komma och bära fram brännoffer, slaktoffer, matoffer, rökelse och gemenskapsoffer till Herrens hus.
27Men om ni inte lyssnar till mitt bud att hålla sabbaten helig och inte bära in någon börda genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då ska jag tända en eld i dess portar. Den ska förtära Jerusalems borgar och inte kunna släckas.

Läsinställningar

Översättningar
Kommentarsverk
Inställningar
Användarinställningar

Bibelöversättningar

1917
B2000
SFB15
SKB-I
SKB-L
SRB
TORE
LXX
BLB
BSB
KJV