1Hör det ord som Herren talar till er,ni av Israels hus. 2Så säger Herren :Ta inte efter hednafolkens sätt,låt er inte skrämmasav tecknen på himlendärför att hednafolkenskräms av dem, 3för folkens seder är tomhet.Man hugger ett träd i skogen,och hantverkarens händerformar det med yxan. 4Man pryder det med silver och guldoch fäster det med hammareoch spikså att det inte faller omkull. 5Som fågelskrämmor på ett gurkfältstår de där och kan inte tala.Man måste bära dem,för de kan inte gå.Var inte rädd för dem,för de kan inte göra något ont,inte heller något gott. 6Ingen är som du, Herre.Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn. 7Vem skulle inte frukta dig,du folkens kung?Det anstår dig.Bland folkens alla visaoch i alla deras rikenfinns ingen som du. 8Alla är de oförnuftiga och dåraktiga,vägledda av tomma trägudar. 9Silvret som hamrashämtas från Tarshish och guldet från Ufas.Snickarnas och guldsmedernas verkkläs sedan i blått och purpur.Allt är tillverkat av konstnärer. 10Men Herren är den sanne Guden,han är den levande Guden,den evige Kungen.För hans vrede bävar jorden,och folken uthärdar intehans harm. 11Så ska ni säga till dem:De gudar som inte har gjorthimmel och jordska utrotas från jordenoch inte finnas kvar under himlen. 12Han har skapat jorden med sin kraft,han har grundat världenmed sin vishetoch spänt ut himlen med sitt förstånd. 13När han höjer sin röst,då brusar himlens vatten,då låter han regnskyar stigafrån jordens ände.Han gör blixtar åt regnetoch för ut vindenur dess förvaringsrum. 14Alla människor står då som dårar,utan förstånd.Alla guldsmeder får skämmasmed sina avgudar,för deras gjutna gudabilderär bedrägeri,det finns ingen ande i dem. 15Tomhet är de,ett verk som väcker löje.När straffet drabbar dem förgås de. 16Sådan är inte han som är Jakobs del.Han är den som har format allt,och Israel är hans arvedels stam.Herren Sebaot är hans namn.
