1O, att du rev isär himlenoch kom nerså att bergen bävade inför dig, 2som när eld antänder risoch elden får vattnet att koka,så att ditt namn blir käntför dina fienderoch hednafolken darrar för dig. 3När du gjordeförunderliga gärningarsom vi inte väntade oss,då kom du neroch bergen bävade inför dig. 4Aldrig har någon hört,inget öra har uppfattat,inget öga har sett en annan Gud än dig,som gör sådant för demsom väntar på honom. 5Du kom för att hjälpa demsom gjorde det rätta med fröjd,som tänkte på dig på dina vägar.Men se, du blev vrednär vi syndade.Det har vi gjort länge –ska vi någonsin bli frälsta? 6Vi är alla orena,alla våra rättfärdiga gärningarär som en fläckad dräkt. Vi vissnar alla som löv,och som en vind svepervåra missgärningar bort oss. 7Ingen åkallar ditt namn,ingen vaknarför att hålla sig till dig,för du har dolt ditt ansikte för oss,överlämnat oss åt vår missgärning. 8Men Herre, du är vår Far.Vi är leran,och du är den som format oss,vi är alla verk av din hand. 9Var då inte så oerhört vred, Herre,tänk inte för alltidpå vår missgärning.Tänk på att vi alla är ditt folk. 10Dina heliga städer är en öken.Sion är en öken,Jerusalem en ödemark. 11Vårt heliga och härliga hus,där våra fäder lovade dig,är eldens byte.Allt som är dyrbart för osshar lämnats åt förödelsen. 12Kan du trots dettahålla dig tillbaka, Herre ?Kan du tigaoch låta oss lida så mycket?
