1Den rättfärdige går under,men ingen bryr sig om det.Fromma människor rycks bort,utan att någon inseratt den rättfärdige tas bortför att slippa ondskan. 2Han går in i friden.De som vandrar sin väg rakt framkommer till vila på sina läger. 3Men ni, kom fram hit,ni söner till spåkvinnor,ni barn till äktenskapsbrytareoch prostituerade. 4Vem gör ni er lustiga över?Mot vem spärrar ni upp munnenoch räcker ut tungan?Är ni inte upprorets barn,lögnens avkomma, 5ni som under alla gröna trädbrinner av lust till avgudarna,ni som slaktar era barn i dalarnanere i bergsklyftorna. 6Ravinens hala stenar är din del,de, just de, är din lott.Åt dem utgjuter du dryckesofferoch bär fram matoffer.Ska jag vara nöjd med sådant? 7Du ordnade din bäddpå höga och stora berg,dit gick du för att offra slaktoffer. 8Bakom dörren och dörrpostensatte du ditt minnestecken.Du övergav mig, klädde av dig,steg upp i din sängoch gjorde den rymlig.Du ingick förbund med demsom du älskade att gå i säng med,du såg dem nakna. 9Du gick till kungen med oljaoch använde mångaväldoftande salvor.Du sände dina budbäraretill fjärran land,ja, ända ner till dödsriket. 10Du blev trött av din långa färd,men du sade inte: "Det är lönlöst."Så länge du kunde röra din hand,mattades du inte. 11Vem var du rädd för och fruktade,eftersom du bedrog mig?Du har inte kommit ihåg migeller brytt dig om mig.Jag har varit tyst,och det sedan länge –är det därför du inte fruktar mig? 12Men jag ska visa hur det ärmed din rättfärdighetoch dina verk,de kommer inte att hjälpa dig. 13När du ropar får din avgudasamling rädda dig.En vind ska ta med dem allihop,en fläkt ska föra bort dem.Men den som tar sin tillflykt till migska få landet till arvedeloch mitt heliga bergtill besittning. 14Man ska säga:"Bana väg, bana och röj väg!Ta bort stötestenarnafrån mitt folks väg!" 15För så säger den höge och upphöjde,han som tronar för evigtoch heter "den Helige":Jag bor i det höga och heligamen också hos den som är förkrossadoch har en ödmjuk ande,för att ge livåt de ödmjukas ande,för att ge livåt de förkrossades hjärtan. 16Jag ska inte gå till rätta för evigt,inte ständigt vredgas,för då skulle deras andeförsmäkta inför mig,de själar som jag själv har skapat. 17Jag var vredöver hans girighetssynd,jag slog honom ochdolde mig i min vrede.Men han vände sig bortoch gick den väg han själv ville. 18Jag har sett hans vägar,men jag vill bota honomoch leda honom.Jag vill ge tröst åt honomoch hans sörjande, 19skapa lovsång på deras läppar,frid för den som är fjärranoch frid för den som är nära,säger Herren.Jag ska bota honom. 20Men de gudlösaär som ett upprört havsom inte kan vara stilla,vars vågor rör upp dy och smuts. 21Det finns ingen fridför de ogudaktiga, säger min Gud.
