1Ve dig, Ariel, Ariel, staden där Davidslog upp sitt läger !Lägg år till år,låt högtiderna fullbordasitt kretslopp, 2så ska jag ansätta Ariel.Där ska bli sorg och jämmer,och den ska vara för migett verkligt Ariel. 3Jag ska slå läger runt omkring dig,omringa dig med belägringsvallaroch resa upp bålverk mot dig. 4Då ska du bli förnedradoch tala djupt nerifrån jorden,dämpade ska dina ordkomma fram ur stoftet.Din röst ska höras ur jordensom en andes röst,ur stoftet ska du viska fram dina ord. 5Men dina många fiender ska bli som fint damm,våldsmännens skarasom bortflygande agnar.Det ska ske plötsligt,på ett ögonblick. 6Från Herren Sebaotska straffet kommamed åska och jordbävningoch väldigt dån,med storm och oväderoch flammor av förtärande eld. 7Och alla de många folksom förde krig mot Ariel,alla som drog ut i stridmot det och dess borgoch ansatte detska vara som en drömsynom natten. 8Som när den hungrigedrömmer att han ätermen vaknar och känneratt magen är tom,som när den törstigedrömmer att han drickermen vaknar matt och törstig,så ska det gå med alla de folksom drog ut i strid mot Sions berg. 9Häpna och förundras,stirra er blinda och var blinda!De är druckna men inte av vin,de raglarmen inte av starka drycker. 10För Herren har utgjutit över eren ande med djup sömn.Han har slutit era ögon, profeterna,och täckt över era huvuden, siarna. 11All uppenbarelse har för er blivit som orden i en förseglad bokrulle. Räcker man en sådan bokrulle till någon som kan läsa och säger: "Läs det", så svarar han: "Jag kan inte, den är ju förseglad." 12Och räcker man den till någon som inte kan läsa och säger: "Läs det", så svarar han: "Jag kan inte läsa." 13Herren har sagt:Detta folk kommer nära med sin munoch ärar mig med sina läppar,men håller sitt hjärtalångt ifrån mig.Därför är deras vördnad för migbara ett inlärt människobud. 14Se, därför ska jag än en gånggöra underbara ting med detta folk,underbara och förunderliga.De visas vishet ska förgå,de förståndigas förståndska förmörkas. 15Ve dem som går ner i djupenför att dölja sina planerför Herren,som gör sina gärningar i mörkretoch säger: "Vem ser oss?Vem känner oss?" 16Hur bakvända är ni inte!Ska leran anses likamed krukmakaren?Ska verket säga om sin mästare:"Han har inte gjort mig"?Eller ska det formade säga om honom som har format det:"Han förstår ingenting"? 17Ännu en liten tidoch Libanon ska förvandlastill ett bördigt fält,och det bördiga fältetska räknas som vildmark. 18Den dagen ska de dövahöra bokens ordoch de blindas ögonse ur dunkel och mörker. 19De ödmjuka ska fåallt större glädje i Herren,de fattigaste bland människorska fröjda sig i Israels Helige. 20Det är förbi med de våldsamma,det är slut med hånarna.Alla som ville det onda utrotas, 21de som med sitt ordfick människor att synda,som snärjde densom skulle skipa rätt i portenoch åsidosatte rättenför den rättfärdige med lögn. 22Därför säger Herren såtill Jakobs hus,han som befriade Abraham:Jakob ska inte mer behöva blygas,hans ansikteska inte längre blekna, 23för när han, alltså hans barn,ser mina händers verk ibland sig,kommer de atthålla mitt namn heligt.De kommer atthålla Jakobs Helige heligoch bäva för Israels Gud. 24De som gått vilse i andenska få förstånd,de som klagarska ta emot undervisning.
