1Herren ska förbarma sig över Jakob och än en gång utvälja Israel och låta dem få ro i deras eget land. Främlingar ska ansluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus. 2Folken ska ta dem och föra dem hem, och Israels hus ska få dem som sin egendom i Herrens land som tjänare och tjänarinnor. Så ska deras fångvaktare bli deras fångar, och de ska råda över sina förtryckare. 3På den dag då Herren ger dig ro från din smärta och oro och från det hårda arbete som du tvingats göra, 4ska du ta upp denna sång över Babels kung och säga:"Vilket slut förtryckaren har fått!Indrivningen av guld är över. 5Herren bröt sönder de gudlösas stav,härskarnas spira 6som i grymhet slog folkenmed slag på slagoch i vrede härskade över folkslagenmed skoningslös förföljelse. 7Hela jorden har fått vila och ro,man brister ut i jubel. 8Även cypresserna gläds över ditt fall,likaså Libanons cedrar :’Nu när du ligger där kommer ingen och hugger ner oss.’ 9Dödsriket därnerekommer i rörelse för din skull,för att ta emot dignär du kommer.Det väcker de avlidnas andarför din skull,jordens alla härskare,och låter hednafolkens alla kungarresa sig från sina troner. 10Alla börjar de talaoch säger till dig:’Du har också blivit maktlös som vi,du har blivit som en av oss.’ 11Din prakt for ner till dödsriket,med dina harpors buller.Förruttnelse är bädden under digoch maskar ditt täcke. 12Hur har du inte fallit från himlen,du strålande stjärna,du gryningens son!Hur har du inte blivit fälldtill jorden,du som slog ner folken till marken! 13Du sade i ditt hjärta:’Jag ska stiga upp till himlen,jag ska resa min tronovanför Guds stjärnor.Jag ska sätta mig på mötesbergetlängst upp i norr. 14Jag ska stiga uppöver molnens höjder,jag ska bli som den Högste.’ 15Men ner till dödsriket störtades du,längst ner i graven. 16De som ser dig stirrar på dig,de granskar dig och säger:’Är detta den mansom fick jorden att darraoch riken att skaka, 17som gjorde jorden till en ökenoch förstörde dess städer,och som aldrig släppte hemsina fångar?’ 18Folkens alla kungarligger alla med ära,var och en i sitt vilorum, 19men du är utkastad ur din gravsom en föraktad gren,täckt av dräpta mänsom genomborrats av svärdoch förts ner till gropens stenar.Du är som ett förtrampat as. 20Du ska inte få vila i en grav som de,för du fördärvade ditt eget landoch dräpte ditt eget folk."Förbrytarnas avkommaska man aldrig mer nämna. 21Ordna ett blodbad på hans sönerför deras fäders missgärning.De får inte resa sigoch ta över landetoch fylla jordens yta med städer. 22Jag ska resa mig mot dem,säger Herren Sebaot,och utrota ur Babelbåde namn och överlevande,både barn och ättlingar,säger Herren. 23Jag ska göra dettill ett tillhåll för hägraroch fylla det med sumpsjöar,jag ska sopa bort detmed ödeläggelsens kvast,säger Herren Sebaot.
