Predikaren 3

1Allt har sin tid,
det finns en tid för
allt som sker under himlen:
2en tid att födas
och en tid att dö,
en tid att plantera
och en tid att rycka upp
det planterade,
3en tid att dräpa
och en tid att hela,
en tid att riva ner
och en tid att bygga upp,
4en tid att gråta
och en tid att skratta,
en tid att sörja
och en tid att dansa,
5en tid att kasta bort stenar
och en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn
och en tid att avstå från famntag,
6en tid att söka upp
och en tid att tappa bort,
en tid att förvara
och en tid att kasta bort,
7en tid att riva sönder
och en tid att sy ihop,
en tid att tiga
och en tid att tala,
8en tid att älska
och en tid att hata,
en tid för krig
och en tid för fred.
9Vad vinner då den som arbetar med sitt slit? 10Jag såg den möda som Gud har gett människors barn att sträva med. 11Allt har han gjort skönt i sin tid. Även evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk från början till slut.
12Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra det goda så länge de lever. 13Och när en människa äter och dricker och ser det goda i sin möda, då är det en Guds gåva.
14Jag insåg att allt som Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras. Så har Gud gjort för att man ska frukta honom. 15Det som är har redan varit. Det som kommer att hända har också hänt förut. Gud kallar fram det förflutna.

Människans förgänglighet

16Vidare såg jag under solen: På domarsätet rådde ogudaktighet, på rättfärdighetens plats den ogudaktige. 17Då tänkte jag: Både den rättfärdige och den ogudaktige ska Gud döma. Det finns en tid för allt som sker och allt som görs. 18Jag tänkte: Det sker för människornas skull, för att Gud ska pröva dem och för att de ska se att de i sig själva är som djuren.
19Det går ju människors barn som det går djuren, det går dem alla lika. Den enes död är som den andres. Alla har samma livsande. Människan har inte mer att komma med än djuren. Allt är förgängligt. 20Alla går till en och samma plats. Alla har kommit av jord, alla vänder åter till jord. 21Vem vet om människans ande stiger uppåt eller om djurens ande går ner till jorden?
22Jag såg att inget är bättre för människan än att hon har glädje i sin gärning, för det är hennes del. För vem kan låta henne se det som ska ske efter henne?

Läsinställningar

Översättningar
Kommentarsverk
Inställningar
Användarinställningar

Bibelöversättningar

1917
B2000
SFB15
SKB-I
SKB-L
SRB
TORE
LXX
BLB
BSB
KJV