1Min son, ta vara på mina ordoch göm mina bud inom dig. 2Håll mina bud så får du leva,bevara min undervisningsom din ögonsten. 3Bind dem runt dina fingrar,skriv dem på ditt hjärtas tavla. 4Säg till visheten:”Du är min syster”och kalla insikten din förtrogna. 5De ska bevara digfrån den främmande kvinnan,från din nästas hustrusom talar hala ord. 6När jag spanade utgenom fönstret i mitt hus,genom gallret, 7då såg jag bland de okunniga,bland de unga upptäckte jagen yngling utan vett. 8Han gick över gatanvid hörnet där hon boddeoch styrde sina stegmot hennes hus. 9Det var i skymningen,vid dagens slut,när nattens mörker föll på. 10Då mötte honom en kvinna,klädd som en prostitueradoch med dolda avsikter. 11Rastlös och trotsig var hon,hennes fötter hade ingen rodär hemma – 12än på gatan, än på torgen,vid varje gathörn stod hon på lur. 13Hon grep honom och kysste honom,med fräck uppsynsade hon till honom: 14”Jag har kött från gemenskapsoffer, i dag uppfyllde jag mina löften. 15Därför gick jag ut för att möta dig,jag sökte dig och fann dig. 16Jag har bäddat min sängmed sköna täcken,med färggrant linne från Egypten. 17Jag har parfymerat min bädd med myrra, aloe och kanel. 18Kom, nu ska vi njuta av kärlekända till morgonen,njuta tillsammansav kärlekens fröjder. 19För min man är inte hemma,han har rest långt bort. 20Han tog med sig en påse pengar,först vid fullmånekommer han hem.” 21Hon förleder honommed allt sitt prat,förför honom med hala läppar. 22Han följer genast efter hennesom oxen går bort för att slaktas,som fången för att straffasför sin dårskap, 23tills pilen genomborrar hans lever.Han liknar fågelnsom skyndar in i snaranutan att förståatt det gäller livet. 24Så hör mig nu, ni barn,lyssna på mina ord. 25Låt inte ditt hjärta vika avtill hennes vägar,förirra dig inte in på hennes stigar, 26för hon har fällt mångasom ligger slagna,otaliga är hennes offer. 27Hennes hus är vägentill dödsriket,det leder nertill dödens kammare.
