1Som snö om sommarenoch regn vid skördetiden,så passar inte heller äraför en dåre. 2Som sparven far i vägoch svalan flyger bort,så far en grundlös förbannelseförbi. 3Piskan för hästen,betslet för åsnanoch riset för dårars rygg! 4Svara inte dåren efter hans oförnuft,då blir du själv som han. 5Svara dåren efter hans oförnuft,annars anser han sig vara vis. 6Den som skickar bud med en dårehugger av sig fötternaoch får dricka våld. 7Kraftlösa är den lames ben,så även ordspråk i dårars mun. 8Som att binda fast stenen i slunganär det att ge dåren ära. 9Som en törntagg i den drucknes handär ordspråk i dårars mun. 10Som en bågskytt som sårar allaär den som lejer en dåreeller vem som än går förbi. 11Som hunden vänder om till sin spyaupprepar dåren sin dårskap. 12Ser du en mansom är vis i egna ögon,då är det mer hopp om dårenän om honom. 13Den late säger:”Det är ett vilddjur på vägen,ett lejon på gatorna!” 14Dörren vänder sig på sina gångjärn,den late vänder sig i sin säng. 15Den late sticker handen i skålenmen orkar inte föra den till munnen. 16Den late tycker sig vara visareän sju som ger kloka svar. 17Som att gripa en hund i öronen är det att komma förbi ochhetsa upp sig över andras gräl. 18Som en galning som slungar utbrandfacklor, pilar och död 19är den som lurar sin nästaoch sedan säger:”Jag skämtade bara.” 20När veden tar slut slocknar elden,när baktalaren är bortatystnar grälet. 21Kol krävs för glöd och ved för eld,och en grälsjuk manunderblåser strid. 22Baktalarens ord är som läckerbitar,de tränger ner i människans inre. 23Som silverbeläggning på ett lerkärlär kärleksglödande läpparmed ondska i hjärtat. 24En fiende förställer sitt tal,i sitt inre bär han på svek. 25Även om han gör rösten mild,tro honom inte,för han har sjufaldig vidrigheti sitt hjärta. 26Hat kan döljas med list,men hans ondska blir uppenbari församlingen. 27Den som gräver en gropfaller själv däri,den som vältrar upp en stenfår den över sig. 28En falsk tunga hatar demsom den skadar,en smickrande mun vållar fördärv.
