1Då sjöng Mose och Israels barn denna lovsång till Herren :”Jag vill lovsjunga Herren,högt är han upphöjd.Häst och ryttare störtade han i havet. 2Herren är min styrka och min lovsång,han blev min frälsning.Han är min Gud, jag vill prisa honom,min fars Gud, jag vill upphöja honom. 3Herren är en stridsman,Herren är hans namn. 4Faraos vagnar och här kastade han i havet,hans utvalda krigsmän dränktes i Röda havet. 5Djupen täckte dem,de sjönk till botten som stenar. 6Din högra hand, Herre, är härlig i sin kraft,din högra hand, Herre, krossade fienden. 7I din stora höghet slog du ner dina motståndare,du släppte lös din glödande vrede,den förtärde dem som strå. 8Av din näsas fnysning dämdes vattnen upp,böljorna reste sig som en mur,vattenströmmarna stelnade i havets djup. 9Fienden sade: Jag ska förfölja dem,jag ska hinna upp dem,jag ska dela upp bytet,släcka min hämnd på dem.Jag ska dra mitt svärd,min hand ska förgöra dem. 10Du andades på dem och havet täckte dem,de sjönk som bly i de väldiga vattnen. 11Vem är som du bland gudarna, Herre ?Vem är som du, härlig i helighet,värdig fruktan och lovsång,du som gör under? 12Du sträckte ut din högra hand,och jorden slukade dem. 13Du ledde med din nåd det folk som du återlöst,du förde dem med din makt till din heliga boning. 14Folken hörde det och darrade,ångest grep Filisteens invånare. 15Då blev Edoms furstar förskräckta,Moabs hövdingar bävade,Kanaans alla invånare smälte av ångest. 16Över dem föll skräck och fruktan.Inför din mäktiga arm stod de som förstenadetills ditt folk drog förbi, Herre,tills folket drog förbisom du hade köpt. 17Du för dem in och planterar dempå din arvedels berg,den plats som du gjort till din boning, Herre,den helgedom, Herre, som dina händer berett. 18Herren ska regera alltid och för evigt.” 19När Faraos hästar med vagnar och ryttare hade kommit ner i havet, lät Herren havets vatten vända tillbaka över dem. Men Israels barn gick rakt genom havet på torr mark. 20Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade. 21Mirjam sjöng för dem:”Lovsjung Herren, högt är han upphöjd!Häst och ryttare störtade han i havet.”
