1Hämndens Gud, Herre,hämndens Gud, visa dig! 2Res dig, du jordens domare,ge de stolta vad de förtjänar! 3Hur länge ska de gudlösa, Herre,hur länge ska de gudlösatriumfera? 4Deras tal flödar av fräckhet,alla förbrytare förhäver sig. 5Herre, de krossar ditt folk,de förtrycker din arvedel, 6de dödar änkor och främlingaroch mördar de faderlösa, 7och de säger:"Herren ser det inte,Jakobs Gud märker det inte." 8Fatta, ni oförnuftiga bland folket!Dårar, när ska ni bli kloka? 9Han som har planterat örat,skulle han inte höra?Han som format ögat,skulle han inte se? 10Han som fostrar folken,skulle han inte straffa,han som lär människan förstånd? 11Herren kännermänniskornas tankar,han vet att de är tomhet. 12Salig är den som du, Herre,fostrar och lär från din lag 13för att ge honom rofrån onda dagartills graven är grävdför de gudlösa. 14Herren förskjuter inte sitt folk,han överger inte sin arvedel. 15Rättvisa ska åter gälla i rätten,och alla som har ärliga hjärtanska följa den. 16Vem står upp för mig mot de onda?Vem hjälper mig mot förbrytarna? 17Om inte Herren var min hjälpskulle min själ snart bo i det tysta. 18När jag säger: "Min fot vacklar",då är din nåd mitt stöd, Herre. 19När mitt inre är fullt av bekymmer,då gläder din tröst min själ. 20Kan en orättfärdig domstol ha gemenskap med dig,en som gör orätt i lagens namn, 21som angriper en rättfärdig själoch fördömer oskyldigt blod? 22Men Herren har blivit min borg,min Gud är min tillflykts klippa. 23Han låter deras brottdrabba dem själva,han förgör demför deras ondska.Herren vår Gudska förgöra dem.
