1En sång, en psalm av Koras söner. För körledaren, till mahalát-leannót . En vishetspsalm av esraiten Heman. 2Herre, min frälsnings Gud,dag och natt ropar jag till dig. 3Låt min bön kommainför ditt ansikte,vänd ditt öra till mitt rop, 4för min själ är mättad med lidandenoch mitt liv närmar sig dödsriket. 5Jag räknas bland demsom går ner i graven,jag är som en man utan livskraft. 6Jag är övergiven bland de döda,likt de fallna som ligger i graven,dem du inte längre tänker påoch som inte mer är i dina händer. 7Du har sänkt mig längst ner i hålan,ner i mörkret, ner i djupet. 8Din vrede vilar tung över mig,alla dina böljor låter duskölja över mig. Sela 9Du har fjärmat mina förtrognafrån mig,du har gjort mig vidrig för dem,fångad så att jag inte kommer ut. 10Mitt öga förtärs av lidande.Herre, jag ropar till dig varje dag,jag sträcker mina händer mot dig. 11Gör du under för de döda,kan skuggorna resa sigoch tacka dig? Sela 12Förkunnar man din nåd i graven,din trofasthet i avgrunden? 13Känner man dina under i mörkret,din rättfärdighet i glömskans land? 14Men jag ropar till dig, Herre,om morgonen möter dig min bön. 15Varför, Herre,förkastar du min själ?Varför döljer duditt ansikte för mig? 16Plågad är jag och döendefrån min ungdom,jag bär förskräckelser från digoch förtvivlar. 17Din vredes lågor sveper över mig,dina fasor förgör mig. 18Ständigt omsluter de migsom vatten,omringar mig helt och hållet. 19Mina nära och kärahar du fjärmat från mig.I mina förtrognas ställehar jag bara mörker.
