1En sång, en psalm av Asaf. 2Gud, var inte tyst,var inte stilla och stum, Gud! 3Se, dina fiender larmaroch de som hatar dighöjer sina huvuden. 4De smider listiga planermot ditt folk,de rådslår mot dem du beskyddar, 5de säger: "Kom,vi utrotar dem som folkså att ingen mer minnsIsraels namn!" 6Enigt rådslår de med varandra,de sluter förbund mot dig: 7Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna, 8Gebal, Ammon och Amalek,filisteerna och Tyrus invånare. 9Även Assur ansluter sig till dem,han lånar sin arm åt Lots barn. Sela 10Gör med dem som med Midjan,som med Sisera och Jabin vid Kishons bäck 11när de förgjordes vid En-Doroch blev till gödsel på marken. 12Låt det gå deras stormänsom Oreb och Seeb,och alla deras furstarsom Seba och Salmunna, 13eftersom de säger:"Vi ska ta över Guds betesmarker!" 14Min Gud,låt dem bli som virvlande löv,som agnar för vinden! 15Som elden slukar skogoch lågan sveder berg, 16så ska du jaga demmed din stormoch skräckslå demmed ditt oväder. 17Fyll deras ansikten med skamså att de söker ditt namn, Herre. 18De ska skämmasi skräck till evig tid,de ska skämmas och gå under. 19Låt dem veta att du ensambär namnet Herren,den Högste över hela jorden.
