1En vishetspsalm av Asaf.Lyssna, mitt folk,till min undervisning,vänd era öron till min muns ord! 2Jag vill öppna min munför att tala visdomsord,lägga fram gåtor från gången tid. 3Vad vi har hört och lärt känna,vad våra fäder berättat för oss 4vill vi inte dölja för deras barn.För det kommande släktetförkunnar vi Herrens lov,hans makt och de under han gjort. 5Han upprättade ett vittnesbörd i Jakob,han gav sin undervisning i Israeloch befallde våra fäderatt lära ut den till sina barn, 6så att den blev kändför det kommande släktet,de barn som skulle födas.De i sin tur skulleberätta för sina barn, 7så att de sätter sitt hopp till Gudoch inte glömmer Guds gärningarutan följer hans bud. 8De ska inte bli som sina fäder,ett trotsigt och upproriskt släktemed opålitligt hjärtaoch en ande trolös mot Gud. 9Efraims söner,beväpnade bågskyttar,vände på stridens dag. 10De höll inte Guds förbundutan vägrade följa hans lag, 11de glömde hans gärningaroch undren han visat dem. 12Inför deras fäderhade han gjort underi Egyptens land, på Soans mark. 13Han klöv havetoch förde dem igenom,han lät vattnet stå som en mur. 14Han ledde demmed molnskyn om dagenoch med eldsken hela natten. 15Han klöv klippor i öknenoch lät dem drickasom ur väldiga hav, 16han lät bäckar rinna fram ur klippanoch vatten skölja nersom strömmar. 17Men de fortsatte att syndamot honom,de gjorde upprormot den Högste i öknen. 18De frestade Gud i sina hjärtangenom att kräva mat efter sitt begär. 19De talade mot Gud, de sade:"Kan Gud duka ett bord i öknen? 20Visst slog han klippanså att vattnet flödadeoch bäckar strömmade fram,men kan han också ge brödeller skaffa kött åt sitt folk?" 21När Herren hörde detblev han vred.Eld blossade upp mot Jakob,vrede vällde fram mot Israel, 22för de trodde inte på Gudoch litade inte på hans frälsning. 23Ändå gav han befallningåt skyarna i höjdenoch öppnade himlens portar. 24Han lät manna regna över demtill matoch gav dem säd från himlen. 25Människor fick äta änglars bröd,han sände dem matså att de blev mätta. 26Han lät östanvindenkomma från himlenoch styrde sunnanvinden ditmed sin makt. 27Han lät kött regna över demsom stoft,bevingade fåglar som havets sand. 28Han lät dem falla mitt i deras läger,runt omkring deras boningar. 29De åt och blev övermätta,han lät dem få vad de haft begär till. 30Men innan de släckt sitt begär,medan maten ännu var i deras mun, 31kom Guds vrede över dem.Han dödade bland de starkasteoch slog ner Israels utvalda män. 32Ändå fortsatte de att syndaoch trodde inte på hans under. 33Då lät han deras dagar försvinnai tomhetoch deras år i plötslig skräck. 34När han dräpte demfrågade de efter honom,de vände om och sökte Gud. 35De mindes att Gud är deras klippa,att Gud den Högsteär deras befriare. 36De försökte bedra honommed sina ord,de ljög för honom med sin tunga. 37Deras hjärtan var inte uppriktigamot honom,de var inte trognamot hans förbund. 38Men han är barmhärtigoch försonar skuld,han vill inte förgöra.Ofta höll han tillbaka sin vredeoch lät inte hela sin glödbryta fram. 39Han tänkte på att de bara är kött,en vind som försvinneroch inte kommer åter. 40Hur ofta trotsade de honom intei öknenoch bedrövade honomi ödemarken! 41Gång på gång frestade de Gudoch kränkte Israels Helige. 42De kom inte ihåg hans handeller dagen då han befriade demfrån fienden, 43då han gjorde sina tecken i Egyptenoch sina under på Soans mark. 44Han förvandlade deras flodertill blodså att de inte kunde drickaur bäckarna. 45Han sände flugsvärmarsom förtärde democh grodor som förstörde för dem, 46han gav deras gröda åt larveroch deras skördar åt gräshoppor. 47Han slog deras vinstockarmed hageloch deras fikonträd med skyfall, 48han utlämnade deras boskap åt hageloch deras hjordar åt blixtar. 49Han sände över dem sin vredesglöd,harm, vrede och nöd,en skara av olycksänglar. 50Han gav fritt utlopp åt sin vrede,han skonade inte deras själfrån dödenutan utlämnade deras liv åt pesten. 51Han slog allt förstfött i Egypten,livskraftens förstlingi Hams hyddor. 52Han lät sitt folk bryta uppsom en fårflockoch förde dem som en hjordgenom öknen. 53Han ledde dem tryggt,de behövde inte vara rädda,deras fiender svaldes av havet. 54Han förde dem till sitt heliga land,till det berg som hans högra handhade vunnit. 55Han fördrev hednafolkenframför dem,han gav dem deras landsom arvedeloch lät Israels stammar boi deras hyddor. 56Men de trotsade och frestadeGud den Högste,de höll inte fastvid hans vittnesbörd. 57De vek trolöst tillbakasom sina fäder,de gav vika som en opålitlig båge. 58De väckte hans vredemed sina offerhöjderoch kränkte honommed sina avgudabilder. 59Gud hörde det och blev vred,han förkastade Israel med all kraft. 60Han övergav sin boning i Shilo,det tält han rest bland människorna. 61Han gav sin makt i fångenskapoch sin ära i fiendehand. 62Sitt folk utlämnade han åt svärdet,han blev vred på sin arvedel. 63Deras unga män förtärdes av eld,deras unga kvinnorblev utan brudsång. 64Deras präster föll för svärd,deras änkor kunde intehålla dödsklagan. 65Då vaknade Herren som ur sömn,som en hjälte bedövad av vin. 66Han slog tillbaka sina fienderoch drog evig skam över dem. 67Han förkastade Josefs hyddaoch utvalde inte Efraims stam, 68men Juda stam utvalde han,Sions berg som han älskar. 69Han byggde sin helgedomhög som himlen,grundade den likt jorden för evigt. 70Han utvalde sin tjänare Davidoch tog honom från fårens fållor, 71han hämtade honom från tackornaoch satte honom till herdeför Jakob, sitt folk,för Israel, sin arvedel. 72Han var deras herde med rent hjärtaoch ledde dem med förståndig hand.
