1För körledaren, till "Liljorna". Av David. 2Fräls mig, Gud!Vattnet når mig till halsen. 3Jag har sjunkit i djupaste dyutan fotfäste,jag är ute på djupt vattenoch strömmen sköljer över mig. 4Jag har ropat mig trött,min strupe är hes,min blick är mattav väntan på Gud. 5De som hatar mig utan anledningär fler än håren på mitt huvud.Många vill förgöra mig,de är mina fiender utan orsak.Vad jag inte har stulitmåste jag ersätta. 6Gud, du känner min dårskap,min skuld är inte dold för dig. 7Herre, Gud Sebaot,låt inte dem som hoppas på digfå skämmas för min skull,låt inte dem som söker digfå vanära för min skull,du Israels Gud. 8För din skull får jag utstå hån,vanära täcker mitt ansikte. 9Jag har blivit en främlingför mina bröder,främmande för min mors barn. 10Brinnande iver för ditt hushar förtärt mig,dina smädares smädelserföll över mig. 11Jag grät i min själ och fastade,men det blev jag hånad för. 12Jag klädde mig i sorgdräkt,men jag blev ett ordspråk för dem. 13De som sitter i portenpratar om mig,drinkare gör visor om mig. 14Men jag bär min böntill dig, Herre, i nådens tid.Gud, svara mig i din stora godhet,i din frälsande trofasthet! 15Rädda mig ur dynså att jag inte sjunker,rädda migfrån dem som hatar migoch från de djupa vattnen. 16Låt inte vattenströmmarnaskölja över mig,låt inte djupet sluka mig,låt inte brunnens gapslå igen över mig. 17Svara mig, Herre,för din nåd är god!Vänd dig till migi din stora barmhärtighet. 18Dölj inte ditt ansikte för din tjänare,för jag är i nöd.Skynda dig, svara mig! 19Kom till min själ, återlös den,friköp mig från mina fiender. 20Du känner den skymf,skam och vanära jag får utstå.Du ser alla mina ovänner. 21Förakt har krossat mitt hjärta,jag är sjuk.Jag hoppades på medlidandemen fick inget,på tröstare men fann ingen. 22De gav mig galla att ätaoch ättika att dricka i min törst. 23Låt deras bord framför dembli en snara, ett straff och en fälla. 24Låt deras ögon förmörkasså att de inte ser,låt deras ben ständigt vackla. 25Ös din vrede över dem,låt din glödande harmhinna upp dem. 26Låt deras gård bli öde,låt ingen bo i deras tält, 27för de förföljer den du har slagitoch pratar om plågan hos den du har sårat. 28Lägg skuld till deras skuld,låt dem inte få delav din rättfärdighet. 29Låt dem utplånasur de levandes bok,låt dem inte bli skrivnabland de rättfärdiga. 30Men jag är plågad och lider.Gud, låt din frälsning skydda mig! 31Jag vill prisa Guds namn med sångoch upphöja honommed tacksägelse. 32Det ska glädja Herren mer än tjurar och oxarmed horn och klövar. 33De ödmjuka ska se det och glädjas.Ni som söker Gud,era hjärtan ska leva, 34för Herren lyssnar till de fattigaoch föraktar inte sina fångna. 35Himmel och jord ska prisa honom,haven och allt som rör sig i dem, 36för Gud ska frälsa Sionoch bygga upp Juda städer.De ska bo däroch ta Sion i besittning. 37Hans tjänares barnska få det till arv,och de som älskar hans namnska bo där.
