1För körledaren. En psalm av Koras söner. 2Hör detta, alla folk!Lyssna, alla som lever i världen, 3både låg och hög,rik som fattig. 4Min mun ska tala vishet,mitt hjärtas tankeska vara förstånd. 5Jag vänder mitt öra till visdomsord,jag tyder min gåtatill harpans toner. 6Varför vara räddunder olyckans dagarnär mina förföljares ondskaomger mig? 7De litar till sina ägodelaroch stoltserarmed sin stora rikedom. 8Men ingen kan köpa sin broder frieller ge Gud lösepenningför honom. 9Hans själs lösen är dyr,den kan inte betalas till evig tid 10så att han får leva för alltidoch aldrig se förgängelsen. 11Nej, man ser att de visa dör,att både dårar och oförnuftigagår underoch lämnar sin rikedom åt andra. 12De tror att deras husska bestå för evigt,deras boningarfrån släkte till släkte.De uppkallar sina markerefter sina namn. 13Men människan i all sin härlighethar inte bestånd,hon liknar djuren som förgås. 14Så går det demsom litar till sig själva och deras efterföljaresom gillar deras ord. Sela 15Som får drivs de ner i dödsriket,döden blir deras herde.De rättfärdiga ska råda över demnär morgonen gryr.Deras gestalt tynar bort i dödsriket,de får ingen upphöjd boning. 16Men Gud ska friköpa min själfrån dödsrikets våld,han ska ta emot mig. Sela 17Bli inte imponerad när någon blir rik,när hans hus växer i härlighet, 18för han får inget med sig i döden,hans härlighet följer intemed honom ner. 19Även om han skattar sig lyckligunder livetoch får beröm när han gör det gottför sig själv, 20så går hans själ till sina fäder,till dem som aldrig mer ser ljuset. 21En människa som i all sin härlighetinte har förstånd,hon liknar djuren som förgås.
