1Av David.Herre, kämpa mot demsom kämpar mot mig,strid mot demsom strider mot mig! 2Grip sköld och skyddoch kom till min hjälp, 3dra fram spjutetoch spärra vägenför mina förföljare.Säg till min själ:"Jag är din frälsning!" 4Låt dem som vill ta mitt livfå skam och vanära,låt dem som planerar min olyckatvingas tillbaka med skam. 5Låt dem bli som agnar för vinden,låt Herrens ängel driva bort dem. 6Låt deras väg bli mörk och hal,låt Herrens ängel förfölja dem. 7Utan orsak dolde de sin nätgropför att fånga mig,utan orsak grävde de denför att ta mitt liv. 8Låt fördärvet drabba dem oväntat,låt dem fastna i nätet de lagt utoch falla i gropentill sitt eget fördärv. 9Min själ ska jubla i Herren och glädjas över hans frälsning. 10Varje ben i min kropp ska säga:"Herre, vem är som du?Du räddar den svagefrån hans överman,den svage och fattigefrån den som plundrar honom." 11Falska vittnen träder fram,de frågar mig om saker jag inte vet. 12De lönar mig med ont mot gott,min själ är övergiven. 13Men jag gick i sorgdräktnär de var sjuka,jag späkte min själ med fastaoch bad med böjt huvud. 14Jag gjorde som för min vän,som för min bror,jag gick sorgklädd och böjdsom när man sörjer sin mor. 15Men när jag fallergläder de sig och gaddar ihop sig,uslingar jag inte kännergaddar ihop sig mot mig.De river i mig utan uppehåll. 16Bland gudlösa som hånarför en kaka bröd gnisslar de tänder mot mig. 17Herre, hur länge ska du se på?Befria min själ från deras härjningar,mitt dyrbara liv från lejonen. 18Jag ska tacka digi den stora församlingen,prisa dig bland mycket folk. 19Låt inte mina svekfulla fienderfå triumfera över mig,låt inte dem som hatar migutan orsakfå blinka med ögonen. 20Det är inte frid de talar,de tänker ut svekfulla ordmot de stilla i landet. 21De spärrar upp sina gap mot mig,de säger: "Haha, haha!Vi har sett det med egna ögon!" 22Du ser det, Herre.Var inte tyst, Herre,var inte långt från mig. 23Vakna, res dig till mitt försvar,ta dig an min sak,min Gud och Herre! 24Döm mig efter din rättfärdighet,Herre min Gud!Låt dem inte triumfera över mig, 25låt dem inte få säga i sina hjärtan:"Haha! Precis som vi ville!"Låt dem inte få säga:"Vi slukade honom!" 26Låt alla som gläds åt min olyckafå skämmas och blygas,låt dem som förhäver sig över migkläs i skam och vanära. 27Men låt dem som unnar mig min rättfå jubla och glädjas,låt dem alltid få säga:"Herren är stor,han unnar sin tjänare frid!" 28Då ska min tungaförkunna din rättfärdighet,ditt lov dagen lång.
