1För körledaren, till "Morgonrodnadens hind". En psalm av David. 2Min Gud, min Gud,varför har du övergett mig?Jag ropar och klagar,men min frälsning är fjärran. 3Min Gud, jag ropar om dagenmen du svarar inte,och om nattenmen får ingen ro. 4Ändå är du den Helige,den som tronar på Israelslovsånger. 5På dig förtröstade våra fäder,de förtröstade och du befriade dem. 6Till dig ropade de och fick hjälp,de förtröstade på digoch behövde inte skämmas. 7Men jag är en maskoch inte en människa,hånad av människoroch föraktad av folket. 8Alla som ser mig hånar mig,de grimaseraroch skakar på huvudet: 9"Anförtro dig åt Herren !Han får befria och rädda honom,han älskar ju honom." 10Det var du som drog migut ur moderlivet,du gjorde mig tryggvid min mors bröst. 11På dig är jag kastadända från modersskötet,från moderlivet är du min Gud. 12Var inte långt ifrån mig,för nöden är näraoch ingen hjälpare finns. 13Tjurar i mängd omger mig,Bashans oxar omringar mig. 14Som rovlystna, rytande lejonspärrar de upp sitt gap mot mig. 15Jag rinner bort som vatten,alla mina leder har skilts åt.Mitt hjärta är som vax,det smälter i mitt inre. 16Min kraft är uttorkadsom en krukskärva,min tunga fastnar i gommen.Du lägger mig i dödens stoft. 17Hundar omger mig,de ondas hop omringar mig,de har genomborrat mina händer och fötter. 18Jag kan räkna alla mina ben,de ser på mig, de stirrar. 19De delar mina kläder mellan sigoch kastar lott om min klädnad. 20Men du, Herre,var inte långt borta!Du min styrka,skynda till min hjälp! 21Rädda min själ från svärdet,mitt liv ur hundarnas våld! 22Fräls mig från lejonets gapoch vildoxarnas horn!Du bönhör mig. 23Jag ska förkunna ditt namnför mina bröder,mitt i församlingenska jag lovsjunga dig. 24Ni som vördar Herren,lova honom!Ära honom, alla Jakobs barn,och bäva för honom,alla Israels barn, 25för han föraktade inteden förtrycktes lidandeoch såg inte på honom med avsky.Han dolde inte sitt ansikteför honomutan lyssnade när han ropadetill honom. 26Från dig kommer mitt lovi den stora församlingen.Jag ska uppfylla mina löfteninför dem som vördar honom. 27De ödmjuka ska äta och bli mätta,de som söker Herren ska lova honom.Era hjärtan ska leva för evigt. 28Alla jordens ändar ska minnas detoch omvända sig till Herren,folkens alla släkterska tillbe inför dig, 29för riket är Herrens och han råder över folken. 30Alla mäktiga på jordenska äta och tillbe,inför honom ska deböja knä,alla som går ner i stoftetoch inte kan hålla sin själ vid liv. 31Ättlingar ska tjäna honom,kommande släktenska få höra om Herren. 32De ska träda framoch förkunna hans rättfärdighetför det folk som ska födas:att han har gjort det.
