1För körledaren. En psalm av David.Min lovsångs Gud,var inte tyst, 2för de öppnar sin gudlösa mun,sin falska mun mot mig.De talar mot migmed lögnaktig tunga. 3Med hatiska ordomringar de mig,de strider mot mig utan orsak. 4Som svar på min kärlekanklagar de mig,men jag ber. 5De lönar gott med ontoch min kärlek med hat. 6Sätt en gudlös över honom,låt en åklagare stå på hans högra sida. 7När han ställs inför rätta,låt honom dömas skyldigoch hans bön bli till synd. 8Låt hans dagar bli fåoch en annan ta över hans ämbete. 9Låt hans barn bli faderlösaoch hans hustru änka. 10Låt hans barn irra runt och tiggaoch söka sitt brödlångt från sina ödelagda hem. 11Låt ockrarenfå grepp om allt han ägeroch främlingarplundra hans egendom. 12Låt ingen visa barmhärtighetmot honomoch ingen förbarma sigöver hans faderlösa. 13Låt hans ättlingar bli utrotadeoch hans namn utplånati nästa släktled. 14Låt hans fäders skuldbli ihågkommen inför Herrenoch hans mors synd inte utplånas, 15låt dem alltid finnas inför Herren och låt minnet av dem utrotasfrån jorden. 16Han hade ju ingen tankepå att vara barmhärtig,utan jagade den som var svag,fattig och bedrövad i hjärtatför att döda honom. 17Han älskade förbannelseoch den drabbade honom,han ville inte ha välsignelseoch den flydde från honom. 18Han bar förbannelse som sin dräkt,och den trängde insom vatten i hans inreoch som olja i hans ben. 19Låt den bli som hans mantelatt svepa sig i,som ett bälte att ständigtspänna om sig. 20Detta är mina anklagares lönfrån Herren,till dem som talar ont mot min själ. 21Men du, Herre min Herre,hjälp mig för ditt namns skull!Din nåd är god, rädda mig, 22för jag är svag och fattig,mitt hjärta är genomborrati mitt inre. 23Jag försvinner som skugganom kvällen,jag skakas bort som en gräshoppa. 24Mina knän vacklar av fasta,min kropp tappar sitt hull. 25Jag har blivit till åtlöje för dem,de ser mig och skakar på huvudet. 26Hjälp mig, Herre min Gud!Fräls mig efter din nåd, 27så att de förstår att det är din hand,att du, Herre, har gjort det. 28De förbannar, men du välsignar.De reser sig men måste skämmas,och din tjänare gläds. 29Låt mina anklagare bli klädda i vanäraoch svepta i sin skamsom i en mantel. 30Jag vill tacka Herren om och om igen med min munoch prisa honom bland de många, 31för han står på den fattigeshögra sidaför att frälsa honomfrån dem som dömer hans själ.
