1Bön av en plågad som i vanmakt utgjuter sin sorg inför Herren. 2Herre, hör min bön,låt mitt rop komma inför dig! 3Dölj inte ditt ansikte för mignär jag är i nöd.Vänd ditt öra till mig,skynda dig att svaranär jag ropar! 4Mina dagar försvinner som rök,mina ben brinner som eld. 5Mitt hjärta är bräntoch visset som gräs,för jag glömmer att äta mitt bröd. 6Efter all min högljudda suckanär jag bara skinn och ben. 7Jag är som en pelikan i öknen,som en uggla bland ruiner. 8Jag ligger vaken,jag är som en ensam fågelpå taket. 9Mina fiender hånar mig dagen lång,mina häcklare använder migsom en svordom. 10Jag äter aska som brödoch blandar min dryck med tårar, 11på grund av din vrede och harm.Du har gripit migoch kastat bort mig. 12Mina dagar ärsom en utdragen skugga,jag vissnar som gräs. 13Men du, Herre, tronar för evigt,ihågkommen av släkte efter släkte. 14Du ska gripa inoch förbarma dig över Sion,det är dags att du visar det nåd.Ja, tiden är inne, 15för dina tjänare älskar dess stenar,de lider med dess grus. 16Folken ska vörda Herrens namnoch jordens alla kungardin härlighet, 17när Herren bygger upp Sionoch visar sig i sin härlighet. 18Han vänder sig tillden utblottades bönoch föraktar den inte. 19Det ska skrivas nerför ett kommande släkte,ett folk som han skaparska prisa Herren, 20för han blickar nerfrån sin heliga höjd,Herren ser nerfrån himlen till jorden 21för att höra den fångnes klaganoch befria dödens barn. 22Herrens namnska förkunnas i Sionoch hans lov i Jerusalem, 23när folk och riken samlasför att tjäna Herren. 24Han har försvagat min kraftpå vägen,han har förkortat mina dagar. 25Jag sade: Min Gud,ryck inte bort mig mitt i livet!Dina år varar från släkte till släkte. 26För länge sedan lade du jordens grund,himlarna är dina händers verk. 27De ska gå under,men du ska bestå.De ska alla nötas ut som kläder,du ska byta utdem som en manteloch de försvinner. 28Men du är densamme,och dina år har inget slut. 29Dina tjänares barnska bo i trygghetoch deras ättlingarbestå inför dig.
