1Herre, varför stannar du på avståndoch döljer dig i nödens tider? 2De gudlösas högmodplågar den förtryckte.Låt dem fångas i de onda planerde har smitt, 3för den gudlöse skryteröver sina själviska begär,han välsignar den girigeoch föraktar Herren. 4I sitt högmodsöker han inte Gud,i alla hans tankarfinns ingen plats för Gud. 5Han har ständig framgångpå sina vägar,dina domar går högtöver hans blick,han fnyser åt alla sina fiender. 6Han säger i sitt hjärta:"Jag vacklar inte,mig drabbar aldrignågon olycka." 7Hans mun är full av förbannelse,svek och förtryck,under hans tungafinns ondska och olycka. 8Han ligger på lur vid gårdarna,han vill döda den oskyldige i smyg,hans ögon spanarefter den olycklige. 9Han lurar doldsom ett lejon i sitt snår,han lurar för att gripa den svage,han griper den svageoch drar in honom i sitt nät. 10Han hukar sig ner, han ligger på lur,och de olyckliga faller i hans klor. 11Han säger i sitt hjärta:"Gud glömmer,han har dolt sitt ansikte,han ser det aldrig." 12Res dig, Herre !Gud, lyft din hand,glöm inte de svaga! 13Varför får den gudlöse förakta Gudoch säga i sitt hjärtaatt du inte ställer till svars? 14Du ser det,du ser olycka och sorgför att ta det i din hand.Den olycklige lämnar sig åt dig,du är den faderlöses hjälpare. 15Bryt den ondes och gudlöses arm,gör upp med hans gudlöshettills du inte ser den mer! 16Herren är kungi evigheters evighet,hedningar försvinnerur hans land. 17Du hör de förtrycktas längtan,Herre,du styrker deras hjärtan,du vänder ditt öra till dem 18för att ge den faderlöseoch förtryckte rätt.Människor komna av jordska aldrig mer sprida skräck.
