1De tre männen slutade nu svara Job, eftersom han var rättfärdig i sina egna ögon. 2Men Elihu, Barakels son från Bus, av Rams släkt, blev upprörd. Han blev upprörd mot Job för att denne menade sig ha rätt mot Gud, 3och han blev upprörd mot Jobs tre vänner för att de inte fann något svar och ändå dömde Job skyldig. 4Elihu hade väntat med att tala till Job eftersom de andra var äldre än han. 5Men när Elihu insåg att de tre männen inte hade något mer att säga blev han upprörd. 6Då tog Elihu, Barakels son, från Bus till orda. Han sade:Jag är ung till åldern,och ni är gamla.Därför var jag rädd och vågade intelägga fram min mening för er. 7Jag tänkte: ”Åldern ska talaoch de många åren förkunna vishet.” 8Men det beror på anden i människan,den Allsmäktiges livsfläktger henne förstånd. 9Det är inte åldern som ger visheteller bara gamla som förstårvad som är rätt. 10Därför säger jag: Lyssna på mig!Också jag vill lägga frammin mening. 11Se, jag väntade på era ord,jag lyssnade efter era insikternär ni sökte finna de rätta orden. 12Jag lyssnade uppmärksamt på er,men se, ingen kunde motbevisa Job,ingen kunde ge honom svar på tal. 13Svara nu inte: ”Vi möttes av vishet.Gud kan besegra honom,inte människor.” 14Hans ord var inte riktade mot mig,och jag ska inte bemöta honommed era argument. 15De är bestörta och svarar inte mer,de har tappat talförmågan. 16Skulle jag vänta när de inget säger,när de står där utan svar? 17Också jag vill ta till orda,också jag vill säga min mening, 18för jag är uppfylld av ord,anden inom mig tvingar mig. 19Se, mitt inre är som instängt vin,som en ny vinlägel nära att brista. 20Därför måste jag tala och få lättnad,jag vill öppna mina läppar och svara. 21Jag ska inte vara partisk mot någonoch inte smickra någon människa. 22Smicker vill jag inte veta av,annars kunde min skaparestrax rycka bort mig.
