1Då tog Job till orda och sade: 2Lyssna noga på mina ord,låt det vara trösten ni ger mig. 3Visa mig tålamod så att jag får tala,och när jag har talat kan du håna. 4Är det en människa jag grälar på?Varför skulle jag inte vara otålig? 5Se på mig och häpna,sätt handen för munnen. 6När jag tänker på detblir jag förskräckt,rysningar griper min kropp. 7Varför får de gudlösa leva,bli gamla och växa i kraft? 8De ser sina barn leva trygga hos democh har sina avkomlingarför ögonen. 9Deras hus står trygga utan fasor,Gud drabbar dem inte med sitt ris. 10Deras boskap lyckas alltid para sig,deras kor kalvar utan missfall. 11Sina minsta släpper de utsom en hjord,deras barn dansar omkring. 12De sjunger till tamburin och harpaoch jublar till musik av flöjt. 13De lever sina dagar i välmåga,och i frid far de ner till dödsriket. 14De sade till Gud: ”Låt oss vara!Vi har ingen lustatt lära känna dina vägar. 15Vem är den Allsmäktigeatt vi skulle tjäna honom?Vad skulle vi vinnapå att åkalla honom?” 16Se, deras framgångligger inte i deras egen hand.De gudlösas rådslagär fjärran från mig. 17Hur ofta slocknarde gudlösas lampa? Hur ofta drabbar dem olycka,plågor som Gud i vredetilldelar dem? 18Hur ofta blir de som halm för vinden,som agnar som stormen för bort? 19Ni säger:”Gud sparar hans straff till barnen.”Låt honom straffa honom själv,så att han får känna det. 20Låt den gudlöse få se sitt fallmed egna ögon,låt honom få drickaden Allsmäktiges vrede. 21Frågar han efter sin familjnär han är borta,när hans månaders antal är slut? 22Kan någon lära Gud förstånd,han som dömer över de högsta? 23Den ene dör i sin krafts dagar,helt sorglös och trygg. 24Hans kärl är fulla av mjölk,och märgen i hans benhar bevarat sin saft. 25Den andre dör med bedrövad själ,utan att ha smakat det goda. 26Tillsammans ligger de i stoftet,med förruttnelsens maskar över sig. 27Se, jag känner era tankaroch era lömska planer mot mig. 28Ni frågar:”Vad blev det av stormännens hus,av tälten där de gudlösa bodde?” 29Har ni inte frågat dem som har rest,lyssnar ni inte till deras vittnesbörd? 30Den onde skonas på olyckans dag,han räddas undan vredens dag. 31Vem säger honom rakt i ansiktethur han lever,vem straffar honomför vad han har gjort? 32När han har förts till gravenvakar man vid gravkullen. 33Dalens mylla är ljuvlig för honom,alla människor följer honomoch otaliga har gått före honom. 34Hur tom är inte trösten ni ger mig.Era svar är bara bedrägeri.
