1På tjugofjärde dagen i samma månad samlades Israels barn till fasta, klädda i sorgdräkt och med jord på sina huvuden. 2De som var av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar och kom fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar. 3De reste sig från sin plats, och man läste ur Herren deras Guds lagbok under en fjärdedel av dagen. Nästa fjärdedel bekände de sina synder och tillbad Herren sin Gud. 4Jeshua och Bani, Kadmiel, Shebanja, Bunni, Sherebja, Bani och Kenani steg upp på leviternas plattform och ropade med hög röst till Herren sin Gud. 5Leviterna Jeshua och Kadmiel, Bani, Hashabneja, Sherebja, Hodia, Shebanja och Petaja sade:”Res er och prisa Herren er Gud,från evighet till evighet!Lovat vare ditt härliga namn,som är upphöjtöver allt lov och pris. 6Du ensam är Herren.Du gjorde himlarnaoch himlarnas himmeloch hela deras härskara,jorden och allt som är på den,haven och allt som är i dem,och du håller dem alla vid liv.Himlens härskara tillber dig. 7Du är Herren Gudsom utvalde Abramoch förde honom utfrån det kaldeiska Uroch gav honom namnet Abraham. 8Du fann hans hjärta trofast inför dig,och du slöt förbund med honom:att ge åt hans efterkommandekananeernas, hetiternas,amoreernas, perisseernas,jebusiternas och girgasheernasland.Du lät dina ord gå i uppfyllelse,för du är rättfärdig. 9Du såg våra fäders nöd i Egyptenoch hörde deras ropvid Röda havet. 10Du gjorde tecken och undermot farao,mot alla hans tjänareoch mot allt folket i hans land,för du visste hur arrogantegyptierna behandlade dem.Du gjorde dig ett namn,som är detsamma än i dag. 11Du delade havet framför dem,och de gick genom havetpå torr mark.Men deras förföljaresänkte du i djupet,som en sten i väldiga vatten. 12Du ledde demmed en molnpelare om dagenoch en eldpelare om natten,för att lysa dem på vägende skulle gå. 13På Sinai berg steg du neroch talade till dem från himlen,du gav dem rättfärdiga föreskrifteroch sanna lagar,goda stadgar och bud. 14Du gav dem kunskapom din heliga sabbatoch gav dem bud, stadgar och lagargenom din tjänare Mose. 15Du gav dem bröd från himlennär de hungradeoch lät vatten komma ur klippannär de törstade.Du befallde dem att gåoch ta i besittning det landsom du med upplyft handhade lovat ge dem. 16Men våra fäder blev övermodigaoch hårdnackadeoch lyssnade intetill dina befallningar. 17De vägrade lyssnaoch tänkte inte på undrendu gjort bland dem.De var hårdnackade och valdei sin upproriskhet en ledareför att vända tillbakatill sitt slaveri.Men du är en Gud som förlåter,nådig och barmhärtig,sen till vrede och stor i nåd.Du övergav dem inte, 18fastän de gjorde sig en gjuten kalvoch sade:”Här är din gudsom har fört dig upp ur Egypten.”Och de gjorde sig skyldigatill stora hädelser. 19Men i din stora barmhärtighetövergav du dem ändå inte i öknen.Molnpelaren vek intefrån dem om dagenutan ledde dem på vägen,och eldpelaren lyste i nattenpå vägen de skulle gå. 20Din gode Ande gav duför att undervisa dem.Ditt manna nekade du intederas mun,och vatten gav du demnär de törstade. 21I fyrtio år försörjde du dem i öknen,och de saknade ingenting.Deras kläder blev inte utslitna,och deras fötter svullnade inte. 22Du gav dem riken och folkoch fördelade olika områdenåt dem.De intog Sichons land,kungen av Heshbons land,och kung Og av Bashans land. 23Deras barn gjorde du talrikasom stjärnorna på himlen.Du förde dem in i det landsom du lovat deras fäderatt få komma till och ta i besittning. 24Och deras barn komoch tog landet i besittning.Du kuvade landets invånarekananeerna för democh gav dem i deras hand,både kungarna och landets folk,och de gjorde som de villemed dem. 25De intog befästa städeroch bördig jordoch tog över hus fyllda med allt gott,uthuggna brunnar, vingårdar, olivlundar och fruktträd i mängd.De åt och blev mätta och fetaoch njöt av din stora godhet. 26Men de gjorde upproroch trotsade dig,de kastade din lagbakom sin rygg.De dödade dina profetersom varnade democh ville få dem att vända omtill dig.De gjorde sig skyldigatill grova hädelser. 27Då gav du demi deras fienders handsom förtryckte dem.Men i sin nöd ropade de till dig,och du hörde dem från himlen.I din stora barmhärtighetgav du dem befriaresom frälste demur deras fienders hand. 28Men när de kom till ro,gjorde de på nyttdet som var ont inför dig.Då lämnade du demi deras fienders hand,som fick råda över dem.Men de ropade på nytt till dig,och du hörde det från himlen,du räddade dem många gångeri din barmhärtighet. 29Du förmanade dem för att återföra dem till din undervisning.Men de var övermodigaoch lyssnade inte på dina bud utan syndade mot dina föreskrifter,trots att den människa som håller dem ska leva genom dem.De var envisa och hårdnackade och vägrade lyssna. 30Du hade tålamod med dem i många åroch förmanade dem med din Ande genom dina profeter,men de lyssnade inte.Då gav du dem i de främmande folkens hand. 31Men du som är rik på barmhärtighet gjorde inte slut på democh övergav dem inte,för du är en nådigoch barmhärtig Gud. 32Och nu, vår Gud, du store,väldige och fruktade Gud,du som håller förbundet och nåden:Låt den inte vara liten i dina ögon,den plåga som har drabbat oss,våra kungar, våra furstar,våra präster, våra profeter,våra fäder och hela ditt folk –från de assyriska kungarnas dagar ända till i dag. 33Du är rättfärdigi allt det som har drabbat oss,för du har visat dig trofastmedan vi har varit ogudaktiga. 34Våra kungar, våra furstar,våra präster och våra fäderhöll inte din lagoch lyssnade inte till dina budoch de varningar du gav dem. 35Trots att de levde i sitt eget rikemed allt det goda som du gav demi det rymliga och bördiga landsom du skänkte dem,har de ändå inte tjänat digeller vänt omfrån sina onda gärningar. 36I dag är vi slavari det land som du gav våra fäderatt äta dess frukt och dess goda,där är vi slavar. 37Dess rika skörd går till de kungardu satt över ossför våra synders skull.De råder över våra kropparoch vår boskap som de vill,och vi är i stor nöd.”
