Första Moseboken 49

1Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: ”Kom hit till mig, så ska jag tala om vad som ska hända er i kommande dagar. 2Samla er och lyssna, ni Jakobs söner, hör på Israel, er far!
3Ruben, du är min förstfödde,
min kraft och min styrkas förstling,
främst i myndighet
och främst i makt.
4Du sjuder över som vatten,
du ska inte bli den främste,
för du besteg din fars bädd,
då vanhelgade du den.
Han besteg min säng!
5Simeon och Levi är bröder,
våldet är deras vapen.
6Min själ ska inte ta del i deras råd,
min själ ska inte umgås med dem,
för de dödade män i sin vrede
och stympade oxar i sitt övermod.
7Förbannad är deras vrede
som är så våldsam
och deras grymhet
som är så stor!
Jag ska dela upp dem i Jakob
och skingra dem i Israel.
8Juda, dig ska dina bröder prisa.
Din hand ska gripa
dina fienders nacke,
din fars söner
ska buga sig för dig.
9Ett ungt lejon är Juda.
Du reser dig från rivet byte,
min son.
Han böjer sig, han lägger sig
som ett lejon, som en lejonhona –
vem vågar väcka honom?
10Spiran ska inte vika från Juda,
inte härskarstaven
från hans fötter,
förrän han som den tillhör kommer
och folken lyder honom.
11Han binder sin ungåsna
vid vinstocken,
sitt åsneföl vid den ädla rankan.
Han tvättar sina kläder i vin,
sin mantel i druvors blod.
12Hans ögon är dunkla av vin,
hans tänder vita av mjölk.
13Sebulon ska bo vid havets strand
och bli en hamn för skepp.
Sin sida ska han vända mot Sidon.
14Isaskar är en stark åsna
som ligger i ro i sitt hägn.
15Han såg att viloplatsen var god
och landet ljuvligt.
Då böjde han sin rygg
under bördor
och blev en arbetspliktig slav.
16Dan ska skaffa rätt åt sitt folk
som en av Israels stammar.
17Dan ska vara en orm på vägen,
en huggorm på stigen
som biter hästen i foten
så att ryttaren faller baklänges.
18Herre, jag väntar
på din frälsning!
19Gad ska trängas av skaror
och själv tränga dem in på hälarna.
20Från Asher kommer utsökta rätter,
han ska bjuda
på kungliga läckerheter.
21Naftali är en frisläppt hind
som talar vackra ord.
22Josef är ett ungt fruktträd,
ett ungt fruktträd vid källan.
Grenarna når upp över muren.
23Bågskyttar oroar honom,
de skjuter mot honom
och ansätter honom.
24Men hans båge förblir fast
och hans händer
och armar spänstiga
genom Jakobs Mäktige,
genom Herden, Israels Klippa,
25genom din fars Gud
som ska hjälpa dig,
genom den Allsmäktige
som ska välsigna dig
med välsignelser
från himlen därovan,
välsignelser från djupet
som ruvar där nere,
välsignelser från bröst
och moderliv.
26Din fars välsignelser når högt,
högre än mina fäders välsignelser,
till de eviga höjdernas härlighet.
De ska vara över Josefs huvud,
över hjässan på fursten
bland sina bröder.
27Benjamin är en glupsk varg.
På morgonen äter han sitt rov,
på kvällen fördelar han bytet.”
28Alla dessa är Israels tolv stammar, och detta är vad deras far sade till dem. Han välsignade dem och gav åt var och en sin särskilda välsignelse.

Jakob dör

29Sedan befallde han dem och sade: ”Jag ska nu samlas till mitt folk. Begrav mig hos mina fäder i grottan på hetiten Efrons mark, 30i grottan vid fältet i Makpela mitt emot Mamre i Kanaans land, den som Abraham köpte till gravplats av hetiten Efron. 31Där begravdes Abraham och hans hustru Sara, där begravdes Isak och hans hustru Rebecka, och där har jag själv begravt Lea, 32i grottan på marken som köptes av hetiterna.”
33När Jakob hade gett sina söner dessa befallningar drog han upp fötterna i sängen. Och han gav upp andan och samlades till sitt folk.

Läsinställningar

Översättningar
Kommentarsverk
Inställningar
Användarinställningar

Bibelöversättningar

1917
B2000
SFB15
SKB-I
SKB-L
SRB
TORE
LXX
BLB
BSB
KJV