I begynnelsen. Avser de sex skapelsedagarna, drygt 4000 år f. Kr. Jesus Kristus talade om begynnelsen, se t.ex. Mark 10:6 med kommentar. universum. Bibelhebreiskan har inget ord för universum, men ofta används formuleringen himlarna och jorden, så som det gör i grundtexten här, för att uttrycka det vi kallar universum.

Guds Ande. Här framträder den tredje ”personen” i Treenigheten för första gången i Bibeln. Alla tre inom gudomen är delaktiga i universums skapelse. Om Jesu Kristi delaktighet, se bl.a. Kol 1:16.

Gud sa. Gud behövde inga verktyg och inget material utan allting i universum skapades genom Guds ord, dvs genom att Gud uttalade det han ville skapa, och då blev det så. Jfr Hebr 11:3 med kommentar.

Det blev afton och det blev morgon. Det var den första dagen. På ett anmärkningsvärt övertydligt sätt undervisar texten genom denna återkommande formulering att universum skapades på sex ordinära dygn. Att Gud tog så lång tid på sig kan förklaras med att skapelseveckan skulle tjäna som en förebild för människans arbetsvecka, 2 Mos 20:8-11, 31:15-17.

stjärnorna. Se Jes 40:26, och Ps 147:4 med kommentar.

oss. (Även 3:22, 11:7.) Avser Fadern, Sonen, Den helige Ande. Adam. Avser mannen, det manliga släktet (jfr 5:1). Och samtidigt är ”Adam” här ett samlingsnamn för både man och kvinna. Det framkommer genom ordet ”de”, se även 5:2 och 9:6. vår avbild. Betyder bland annat enligt fortsättningen makt och rätt att råda över allt levande på jorden. Det unika människovärdet baseras helt på att människan är skapad till Guds avbild. Bara människan i universum står i en särskild relation till Skaparen.

mannen. Jfr 1 Kor 11:7.

mycket gott. Det fanns ingen smärta och ingen död och inget ont av något slag i det universum som Gud skapade i begynnelsen. den sjätte dagen. Därmed var skapelseveckan avslutad (jfr 2 Mos 20:11).