Första Moseboken 1

Skapelseberättelsen (1:1–2:3)

Introduktion

1¹I begynnelsen skapade Gud himmel och jord [universum].

²Jorden var ännu öde och tom med mörker över djupet,
men Guds Ande svävade över vattnen.

Dag 1 – Växlingen mellan dag och natt

³Och Gud sade: Låt det bli ljus – och det blev ljus.
⁴Och Gud betraktade ljuset: Det var gott!

Och Gud gjorde åtskillnad mellan ljuset och mörkret.
⁵Och Gud kallade ljuset dag och mörkret kallade han natt.

Och det blev afton och det blev morgon – en dag.

Dag 2 – Atmosfären

⁶Och Gud sade: Låt det bli en utsträckning bland vattnen och den ska bli en åtskiljare mellan vatten och vatten.

⁷Och Gud gjorde utsträckningen. Ja, han gjorde åtskillnad mellan vattnen som är under utsträckningen och vattnen från [alt. ovan] utsträckningen. Ja, så blev det.

⁸Och Gud kallade utsträckningen himmel.

Och det blev afton och det blev morgon – en andra dag.

Dag 3 – Jorden börjar grönska

⁹Och Gud sade: Samlens vattnen under himmelen till en plats. Bli synlig fast mark. Ja, så blev det.

¹⁰Och Gud kallade den fasta marken jord och samlingen av vatten kallade han hav.

Och Gud betraktade [vad han gjort]: Det var gott!

¹¹Och Gud sade: Grönske jorden av grönska: fröbärande örter och fruktträd som producerar frukt efter sitt slag, med sitt frö i sig över jorden. Ja, så blev det.

¹²Ja, jorden bringade fram grönska, fröbärande örter efter sitt slag och träd som producerade frukt med sitt frö i sig efter sitt slag.

Och Gud betraktade [vad han gjort]: Det var gott!

¹³Det blev afton och det blev morgon – en tredje dag.

Dag 4 – Himlakropparna tilldelas sin uppgift

¹⁴Och Gud sade: Låt ljusen på himmelens utsträckning vara för att göra åtskillnad mellan dag och natt. Och de ska vara som tecken för bestämda tider [högtider och andra speciella händelser] samt för dagar och år. ¹⁵Och de ska vara som ljus på himmelens utsträckning för att lysa över jorden. Ja, så blev det.

¹⁶Och Gud satte de två ljusen – det stora ljuset till att regera över dagen och det lilla ljuset till att regera över natten, tillsammans med stjärnorna.

¹⁷Ja, Gud gav dessa på himmelens utsträckning för att ge ljus över jorden ¹⁸och för att regera över dagen och över natten samt för att göra åtskillnad mellan ljuset och mörkret.

Och Gud betraktade [vad han gjort]: Det var gott!

¹⁹Och det blev afton och det blev morgon – en fjärde dag.

Dag 5 – Vattnet och luften fylls av liv

²⁰Och Gud sade: Vimle vattnen av vimlande levande varelser och flygande varelser flyge omkring över jorden mot himmelens utsträckning. [Beskrivs från ett jordnära perspektiv, som när man blickar upp mot himlen.]

²¹Ja, Gud skapade de stora havsdjuren och allt myllrande liv som vimlar i vattnet efter sina slag och även varje flygande bevingad varelse efter sina slag.

Och Gud betraktade [vad han gjort]: Det var gott!

²²Och Gud välsignade dem med orden: Var fruktsamma! Ja, föröka er och fyll vattnen i haven! Och flygande varelser: Må ni bli många utöver jorden.

²³Och det blev afton och det blev morgon – en femte dag.

Dag 6 – Djurlivet på land samt människan

²⁴Och Gud sade: Bringe jorden fram levande varelser efter sitt slag: boskapsdjur, kräldjur och markens djur [vilda djur] efter sitt slag. Ja, så blev det.

²⁵Ja, Gud gjorde markens djur efter sitt slag och boskapsdjuren efter sitt slag och allt som kryper på marken efter sitt slag.

Och Gud betraktade [vad han gjort]: Det var gott!

²⁶Och Gud sade: Låt oss göra människan som vår avbild [fungera som Guds representant på jorden], till att vara oss lika.

Må de råda över havens fiskar och himmelens flygande varelser och över boskapsdjuren, ja över hela jorden och över alla rörliga varelser som rör sig på jorden.

²⁷Ja, Gud skapade människan som sin avbild, som Guds avbild skapade han henne – man och kvinna skapade han dem.

²⁸Och Gud välsignade dem. Ja, Gud sade till dem: Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden. Lägg den under er och råd över havets fiskar och himmelens flygande varelser; ja, över allt levande som rör sig på jorden.

²⁹Och Gud sade: Lyssna! [hinneh – uppmärksamhetsmarkör] Jag ger er varje fröbärande ört som finns över hela jordens yta och varje träd som har fröbärande frukt – åt er ska de vara som föda. ³⁰Ja, även för alla markens djur och för alla himmelens flygande varelser. Ja, för allt som rör sig på jorden som har livets anda i sig: varje grön ört är till föda. Ja, så blev det.

³¹Och Gud betraktade allt det som han hade gjort. Och se: [vehinneh – perspektivbyte, vi får betrakta skapelsen från Guds perspektiv] Mycket gott!

Och det blev afton och det blev morgon – den sjätte dagen.